Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 1

———— .mo ———— Mig en biljetv Väl dyrt, tyckte jag, — RamPris-, svarade han lakoniskt och gjorde min af att återförflycta biljetten aer i fickan. Hälll... se här ..6, sade jag och den efterlängtade biljetten blef min. Pattikonserterna ha, som förut i telegram meddelats, gjort furore i Köpenhamn. Rörande den första skrifver Erik Bögh: Konserten gafs för fullt hus och under ett så entusiastiskt bifall som en så elegant publik kunde prestera. Hvad Carlotta Patti sjelf beträffar, är hon icke allenast den vackraste och behagligaste af alla de stora sångerskor, som låtit höra sig hos oss, utan hon är ätven den vidunderligaste virtuos, som någonsin behandlat det vidunderliga instrument, som kallas en sopranröst. Ensamt hennes eskrattaria skulle vara tillräckligt att med vanliga biträdande fylla salongen ett halftjog gånger, och hennes Carneval de Venise kan gifva goda hus lika ofta. Om Vieurtemps, som vår publik förut känner till, behötva vi icke tala, Jäell är ett non-plus-ultra på pianot — viha aldrig hört hans make — Griitsmacher är en violoncellist af allra första, ja, kanske första rangen.. Samtligo Köpenhamns tidningar instämma i de mest exklusiva loford öfver samtliga artisterna och i främsta rummet la diva Carlotta. Londons kreatursmarknad. (Meddeladt af exportkonduktören W:m Reis). Telegram öfver marknaden d. 15 d:s angifver tillförseln till 4,400 st. hornboskap och 24, 000 får. IIandeln var liflig och god. Goda svenska gödoxar kunna anses ha realiserat omkr. 3 rdr 75 öre pr 20 cå lefvande vigt netto vid Örebro station; mindre goda 3: 25 å 3: 50. — Sednast är svensk Cheddar-ost såld till 60 sh., eller omkr. 40 öre netto vid mejeriet. Litteratur. Af Bernhard Elis Malmströms märkliga verk Grunddragen af Svenska Vitterhetens Mislorla har sista delens sluthälte utkommit på or Bohlins förlag i Örebro. Vi uppfylla endast en kär pligt, då vi hänvisa läsaren till detta i allo intressanta, ja, fängslande arbete, hvilket utmärker sig på samma gång för stilens klarhet och träffande omdömen öfver tecknade personer och förhållanden. Detta häfte, en diger volym om 4 å 500 sidor omhandlar den hetydelsefulla period af vårt lands litterära utveckling, som betecknas a! Götiska Förbundets stiftelse och dess intagna medlande ståndpunkt mellan å ena sidan fosforismen och å den andra den s. k. gamla eller akademiska skolan. Förf. behandlar omständligt fosforismens organ Svensk Litteratur-Tidning och dennes något löjliga ställning att vara ett medium, genom hvilket tosforisterna ömsesidigt komplimenterade hvarandra medelst lofprisande af hvarandras poetiska foster. Mot Svensk Litteratur-Tidning står dock städse i harnesk den gamla skolans organ Allmänna Journalen, för hvars våldsamma kamp med det förra organet redogöres med den oväld, man kunde af Malmström vänta. Sjeltva teckuingen slutar med Litteratur-Tidningens upphörande; och i allo delande de i den aktade utgifvaren br C. P. Bergstedts slutord uttryckta åsigter, återgifva vi här det stycko af honom, hvarmed verket ändar: Den romantiska skolans förfall och upplösning var B. E Malmstroms första sjolsständiga iakttagelse vid hans inträde i mannaåldern. Äfven hans lynne och studier lågo i den humoristiska riktningen, men tidens lynne var ej mer detsamma; i Tyskland var den senare Schellingianismon stadd på fullt återtåg, och en formsträngare spekulation hade intagit dess rum; naturvetenskaperna hade skjutit undan naturmysticismen, och den kritiska historiefsorskningen bade sjelf, till stor bestörtning för den s. k. historiska skolan, börjat antaga något af naturvetenskapernas strängt induktiva metod. För en ung man med Malmströms skarpa, praktiskt klara förstånd och nyktra fantasi, var fosforismens lärobyggnad lika litet lockande som dess utbildade kotteriväsende för hans stolta, sjelfständiga och nästan skygga personliga handlingssätt, en lefvande protest, tidigt börjad och med obevekligt allvar fullföljd till sista andedraget. En sådan man skrifver ingen i ordets hvardagsmening opartisk historia, men hans starka ande har, om vi ej alltför mycket misstagit oss, på den nyare vitterhetens häfder inom fäderneslandet tryckt en prägel, som ingen framtida forskning torde kunna helt och hållet utplåna. At Samlede Skrifter af J. S. Welhaven (Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel) har femte bandet utkommit, innehållande skaldens poetiska alster under tiden 1848—1866. De flesta dikterna äro toner, framvällda ur ett varmt kännande inre i naturens sköte. Den omgifvande naturen väcker oftast stämningen hos skalden, hvars ande derför likväl icke är et lukket Land för rörelsen inom det menskliga samfundslifvet, såsom dessa verser