Göteborgsposten – 17 september 1868, sida 1

, då jag deremot hade en annan plats, och Shorter passade vå mig, som katten passar på råttan. Det var den karlen hennes nåd misstänkte, ehuru han och öfversten aldrig talade ett ord med hvarandra ombord; men jag kunde se att Shorter bevakade den unga damen, när hon var på däck. Resan varade ej länge och vi uppnådde välbehållna London. Jag kände ej till London, men jag följde öfversten som hans skugga och glad var jag då vi reste till Dublin och togo in hos Morrison-Under en veckas tid höll han sig mycket lugn, men Shorter dref omkring på alla håll och det kostade mig temligen stor möda att hålla mig ur hans kölvatten. Vet var en liten krog i närheten och då jag hade godt om penningar var jag i allmänhet väl mottagen der; slutligon gick jag in i ett slags hemligt sällskap. Dot var en som hette Slattery, hvilken ofta besökte oss; han hade varit i Amerika och vi svuro alla republiken trohet och att vi skulle drifva engelsmännen ur Irland. De talade mycket om er och några sade att Maurice Prendergast nog skulle öfvertala er; men andra motsade dot. Under hela den tiden kom öfversten ej i er närhet; men Shorter utspionerade er och gaf honom upplysningar om er. En afton kom Shorter helt oväntadt in på krogen. Han och Slattery blefvo goda vänner och efter ett par möten aflade också han eden. Han och jag kommo snart i gräl och jag sade honom att jag köpt mitt afsked, men att jag väl visste att han var en desertör och att han nu var i min makt. Det gick emellertid på tok för öfversten; han fick