Göteborgsposten – 16 september 1868, sida 1

slutat sitt narrverk och ha ridit upp framför lederna och stirrat på soldaternas ansigten och ryggar, som om de aldrig sett sådana förr. Det är två personer bland dem som du måste betrakta noga, så att du ka. känna igen dem, hvarhelst du ser dem. Generalen och de andra kommo ganska riktigt öfver till stången, som hon sade. Generalen var en gammal man med ett rödt ansigte, som alla ostindiska generaler, och vid hans högra sida red en högväxt, vacker man i blå rock och hvita byxor Han såg mycket förnäm ut och alla voro uppmärksamma mot honom, men han talade blott vid generalen. Då han en gång vände sig om, kunde jag ganska tydligt se hans ansigte, och det kunde drottningen ven, och hade hon varit en verklig drottning, skulle jag ej ha velat gifva mycket för hans lif, att döma af det sätt hvarpå hon betraktade honom. — Se det är en af dem, hviskade hon och ryckte mig i axeln utan att hon sjelf visste af det; det är hr Denis Desmond, den förnämste personen i Auripore; git noga akt på honom; en gång var jag niira ... Hon afbröt och såg på honom, och jag kunde ej underlåta att tänka att hennes nåd kunde vara en stygg fiende alt ha när hon en gång blifvit rasande på en person. Nu började paradmarschen. Först kommo lansiererna och sedan de infödda soldaterna i stäl och silfver — vackert var det att se. — Gif nu noga akt på den mann en som gå: i spetsen för detta regemente. (Forts.)