Göteborgsposten – 15 september 1868, sida 2

förbindelse med den italienska linie, som löper genom Rhönedalen. I Australien arbetar man ifrigt på åstadkommandet af en god telegrafförbindelse med Europa öfver Java och Indien. Sidney står redan i förbindelse med Bowen, i Port Denison, och Quoenslands-regeringen lägger telegraf till staden Burke, vid Carpentariaviken, samt tänker föra den till Sommerset vid Torrets Straits. Från Bowen till Burke är det 662!(; eng. mil. Nederländska regeringen håller på att bebygga en sior del af afståndet mellan Indien och Java, neml. från Batavia genom Sumatra till Singapore; och det ostasiatiska telegrafbolaget tänker sträcka sin linie öfver land ull Moulmein eller någon annan punkt i Tenasserim-provinseraa, der den britisk-indiska linien slutar, genom Malayiska halfön öfver Penang och Malacka till Singapore, och då denna linie är färdig, skall Banjoewangi på östra Java stå i omedelbar telegrasisk förbindelse med Iadien, Earopa och Amerika. Alla dessa och andra nya arbeten, om hvilka dagligen intressanta underrättelser ingå, skola högligen b draga till handelns och industriens stundande uppblomstring samt gifva arbetet ny fart genom dettas användning i stor skala. Beklagligt är det att härvid finna, huru en i sned riktning gående association söker att utså frön till en splittring mellan arbetarne och anara samhällsklasser, hvilken endast kan bli skadlig för de törra. Denna association, hvars tjerde årsberättelse nu ligger framför oss, är Deu internationala arbetareassociationen, hvilken nu håller kongress i Biäössel. I nämnda ärsberättelse nästan yfves associationen ötver att hatva sin hand lyftad mot andra institutioner och klasser. Den gläder sig öfver att frammana fientlighet från regeringarne, och berättelsen ådagalagger med synbar tilltredsställelse, huru det icke finnes en enda regering i Europa — nej, i hela verlden — med hvilken den ej står på fientlig sot. Sjeltva Förenta Staterna få sin beskärda del, likasom Schweiz. Men det är icke blott regeringarne, som äro föremål för denna sientlighet. Berättelsen innehåller ej ett enda godt ord mot någon kår, eller klass, eller insutution, förutom associationen sjelt och dem, som denna representerar. Med ratta anmärker Times, som meddelar berättelsen in extenso, härtill: Bruket af ett dylikt språk och paraden med sådana anspråk visa, att beträmjarne at denna association och kanske en betydande del af arbetarne sjelfva nu befinna sig på en oriktig väg. De synas anse det möjligt att sjeitva åstadkomma allting, och de sorråda en oförmåga att förstå blotta tillvaron, ännu mera förnuftsenligheten af andra ändamål och motiver bredvid deras egna. Om de kunde utsora ett sådant program, som det hvilket är skizzeradt i denna berättelse, skulle de helt enkelt intaga de klassers och regeringar8 ställning, som de tadla; de skulle vara forkroppsligandet af samma sjelfviskhet och tyranni, som de tillvita andra. De skulle helt enkelt bli den herrskande klassen, och alla deras anatema emot herrskande klasser, såframt der finnes uti dem någon sanning, skulle finna siu tillämpning på dem sjelfva. Saken är, att det ej ar godt för någon klass att vara ea verkligt herrskande klass. Det är numera en allmänt erkänd sanning, att arbetarnes ökade intelligens och stigande välmåga gifva dem rättighet will en större andel i den allmänna förvaltningen och att bli mera börda inom nationernas råd, Man kan, såsom en följd af denna förändring, vänta, att de skola vinna några framgångar, de der icke äro så alldeles välkomna för andra klasser, att de skola erhålla vissa eftergifter och bhfva mäktigare. Men af samma skäl, som de böra erbålla större rättigheter, kan man hoppes, att de fästa tillbörligt afseende äfven vid andras rättigheter, och skall man motsätta sig hvarje anspråk på ett arbetareklassens monopol, alldeles så som man har motsatt sig aristokretiens och medelklassons monopol. Dessa äro de vilkor, på hvilka de inkommit i den gamla konstitutionela familjen, och de måste stanna vid dem ... Må de arbetande klasserna på allt sätt skapa sig en ställning; men må de äfven erkänna andras tjenster och gagn. Menniskoslägtets pånytifödelse måste komma från förenade sträfvanden, och ingen klass kan ernå sin sanna uivecklivg utan genom samverkan med andra klasser. Kejsaren af Ryssland uppehåller sig fortfarande med sin Darmstadtske sväger i Ingenheim, der utomordentliga försigtighetsmätt vidtagits, för att beskydda honom mot en polsk kula. Liknande å:gärder förberedas i Warschau, dit han inom kort väntas under resan hem. Att börja med hafva den polska hufvudstadens innevånare besallts att under kejsarens besök aldrig gå annat än ensamma på gatorna. Polisen har äfven utfärdat förordningar om, huru husen skola se ut både om dagen och natten. Fagaderna skola nymålas, guirlander skola upphängas och lampor tändas i hvarje fönster — så att man skall tro illuminationen företagen af egen fri vilja. De ryska czarerna skola då alltid bedragas af sina underordnade! Under det att detta glädjeutbrott ordnas på förhand i Warschau, för att kasta något ljust Ö er den höge herrskarens dervaro, har den närgränsande provinsen Lithauen ombildats till ett dösstums-institut, emedan ingen tillåtes tala polska på allmänna vägar eller