Göteborgsposten – 9 september 1868, sida 2

bara bort. Det var visst dumt att jag ej lät arrestera honom. Ufter att derpå nogare ha beskrifvit eldsvådan fortfor han: Kapten Desmond har varit nära döden; han reser till Konstantinopel för att få litet krafter. Sent omsider kom den efterlängtade dagen, och sedan de allierade armåerna efterlemnat lika många menniskor under jorden i Bulgarien och Dobrudscha som det stupade vid Alma och Inkerman, inskeppade vi oss till Krim. Vi landade på den ohyggliga kusten och gjorde vårt bästa för att ordna allt; men vår värsta fiende, koleran, hade följt oss och bland andra som fjerran från fäderaeslandet utandades sin sista suck för att bli begrafna i en eller annan obekant dal, träffade jag äfven en dag till min förvåning Dick Bolton, liggande i det lasarett som jag besökte. — Ni här, Bolton! utbrast jag. — Ja, min käre Brady, hvad skall man säga om det; jag har följt med armdöen som ett slags fältprest; men jag har ansträngt mig för mycket. När vi åter träffas skall jag säga er något om Maurice Prendergast. Jag såg honom sist i Pera. Gud välsigne er. Glöm mig nu ej. Andra brigaden, tredje divisionen! Jag såg honom aldrig mera, (Forts.)