Göteborgsposten – 9 september 1868, sida 2

demokratisk styrelse —, i hvilken männen representera staten, qvinnorna kyrkan, dock så all staten öfvervakas af kyrkan. Detta är yrsel. I Eogland är rörelsen icke mindre bestämd. I Manchester cirkulerar en petition, som fordrar för qvinnorna rätt att deltaga i valen, och den bar redan erhållit mer än 5,000 underskrifter. Ännnu mera, i Salford har en fordran af samma slag genast blifvit godkänd af inspektörerna för vallistorna — af det skäl att lagbestämmelser, der det är fråga om menniskan, tillämpas äfven på qvinnan. Det skall bli intressant att se, huru denna tolkning kommer att emottagas af nästa parlament, inom hvilket dock Stuart-Mill, den talangfulle skriftställaren i statsrätt och statsekonomi, skall med kraft bryta en lans för ej allena-t qvinnans valrätt, utan äfven för hennes valbarhet. I Frankrike är denna rörelse bland qvinnorna ärvenledes stadd i fortskridande utveckling. Den bekante statsekonomen Horn har i Paris anordnat offentliga sammankomster, för att diskutera frägan om qvinnans ställning i samhället. De resolutioner, till hvilka man komm t, kunna sammanfattas sålunda: Den naturliga olikheten mellan man och qvinna rättfärdigar ingen olikhet ur rättens synpunkt. IIvarje mensklig varelse, af hvilket urspruug, hvilken fårg, hvilket kön hon än må vara, eger den ousytterliga rätten att fritt utöfva alla sina förmögenheter inom de af moralen och rättvisan uppdragua gianser, att beträda alla lefnadsbanor och efterstrafva alla de lifeställningar, som samhället kan erbjuda sina medlemmar. Alldenstund mötena hittills ännu icke sysselsatt sig med uppgilten om qviunnornas politiska etallning, så förbehåller församhaogen sig senare sitt omdöme öfver qvinnans omedelbara andel i det offentliga lifvet och möjliga medel att genomsöra denua retorm. Den mnöjor sig med att bekräfta den ofantliga omfattningen i en fråga, som sysselsätter så många tänkande män i England och Foreua Staterna. Deita förbehåll bör likväl endast inskränkus till de offentliga embetena och får icke tillämpas afvea på de fria yrkena. Det siunes tvärtom de, i hvilka qvinnan skulle ha sig ålagdt att upptylla en det allmånna intresset motsvarande kallelse. Detta galler om läkarekonstens utöfning, isynnerhet i afseende på fruntimmersoch barnsjukdomar. Qvinnans större användning uti den första undervisningen, såsom fallet är i Nordamerika (och man kunde äfven tiliagt Sverige), skulle äfvenledes vara fördelaktig. IIvarje likhet i rättigheter medför äfven likhet i skyldigheter, och i ett socialt-demokratiskt samhälle är arbetet den första pligten. Det är lifsvilkoret för hvarje menskligt väsen och beskärmar dess värdighet och oberoende. Det fria och hederliga arbetet nedsätter ingen. Nedsättandet genom arbetet är en ide, som tillhör en annan tidsålder, och kan ej tillämpas i ett jemlikhetssamfund, i hvilket rätten att letva medsör pligten att arbeta. Detta arbete, som hvarje man och qvinna äro skyldiga samhället, bör icke förvexlus med den besoldade ansträngningen efter brödförvärfvet. Ilvarje nyttig sysselsättning är arbete. Den nyttigaste är den som mest motsvarar den enskilda menniskans förmögenheter; det arbete, vid hvilket hon icke kan utan skada för samhallet ersättas, Den qvinna, som egnar sin tid och sina krafter åt uppfyllandet at siva pligter såsom maka och moder, arbetar i detta ords ädlaste och mest fruktbringande betydelse; hvarje sysselsättning, som idkas på dessas bekostnad, är till skada för samhället, I ett verkligen fri-kt samhälle, der et: långt celibat skulle tillhöra undertagen, der familjerna skulle vara talrika och eniga, der skulle detta arbete inom hus, som tingens natur sföretradesvis anvisat qvinnan, derlör att ingen skulle kunna uträtta det så väl, vara fallkomligt tillräckligt för qvinnans sysselsä:tning och hennas uppfyllande af sit sam und-äliggande. På samma gång skulle mannens brödförvärf, hvars arbete betalas, vara tillräckligt för hans fom lje materiela behof. Detta skulle utgöra en god arbeteta fördelning och hvarje samhållstillständ, som förhindrar denna naturliga och förnuftiga sordelning af arbetet mellan man och qvinna, är osundt och onaturligt, och alla män med hjerta, alla rättänkande böra rikta sina ansträngningar emot: detsamma. I detta bättre organiserade samhälle skulle det nu så betydli, a antalet af gamla flickor, ogifta mödrar, Öfvergifna hustrur och enkor, hvilka måste med sin arbetslön lifnära sig och stu dom en hel familj, förminskas. Åonu hittills måste qvinnorna arbeta för lön, och man kan ej vänta, alt denna nödvändighet någonsin skall upphöra för alla. Under närvarande förhå landen är den dubbelt hård, och de för löu arbetande qvinnornas ställning är vida sämre än de manlga arbetarnes. Bristen på arbote, den alltför ringa daglönen, arbetets underordnade natur och de moraliska förhallanden, under hvilka det förrättas, förkorta många arbeterskors lif, döma somliga till de hårdaste försakelser och drifva andra till förnedring. Dessa faror måste till hvad pris som helst undanrödjas, samhällets ekonomi såväl som den allmänna moralen, förnustet och menskligheten kiälva på eti bjudande sätt, att den arbetande qvinnans lott förbättras och att hon befrias ur det moraliska och materiela åsidosättande, som nu tynger på henne. För uppnående af detta mål måste qvirnan framför allt så mycket som möjligt befrias från fabriksarbetet, hvilket ofta såväl fysiskt som moraliskt bringar henne till undergång. Man måste förbjelpa qvinnorna att återvinna vissa deres förmögenheter motsvarande sysselsättningar, hvilka månnen på sista tiden fråntagit dem, såsom att sy kläder och utöfva de andra yrken, i hvilka den qvioliga kunskapen är osvervagande. Man bör forhjelpa dem till au i handela, i industrien, i de sköna konsterna fiana en ersättning för de fruktbringande arbeten, som genom mekanikens utveckling småningom ryckts ur deras händer. Man bör sätta den arbetande qvinnan i den ställning, att hon kan fritt förhandla med dem, som gifva henne sysselsättniung. på det att hennes veckolon må förhöjas, utan att likväl leda till en nedsättning i de arbetande männens veckulön. Medlet för ernående af detta mål skall utgöra ämne för särskild förhandling; men redan nu kan följande fastställas: För att de många arbetande qvinnornas ställning må förbättras; för att