Göteborgsposten – 7 september 1868, sida 1

tacksam. En som vi hålla af hotas af fara. Jag fruktar att jag ej skall kunna afvända den, churu jag med glädje skulle gifva mitt lif för att vara i stånd dertill. Jag har anledning tro att det i natt skall komma att ske ett angrepp på Kilmoyle slott af en skara förtviflade menniskor. Ingen utom du sjelf och dem som äro bundna vid mig genom högtidliga eder, vet att jag är här; ej en gång min syster. Jag behöfver ej bedja dig om att vara tyst. Ifall jag satte mig i förbindelse med polisen, skulle mitt lif eller åtminstone min frihet sväfva i fara, och båda delarne äro mig nödvändiga för andras räkning. Jag trodde att jag skulle komma att få träffa dig i dag, men blef narrad och sänder dig nu dessa ord för att bedja dig möta mig vid Carra-bron klockan tio i afton. När du hör en man säga: Det är en vacker natt! svarar du: Dagen skall bli vackrare! hvarefter du skall möta en som kan sätta dig i stånd att afvärja en förskräcklig olycka. Vi kunna uträtta mycket tillsammans. Du måste vara på slottet innan klockan elfva, emedan angreppet skall ega rum vid midnattstiden. Gud förlåte mig för mitt förräderi; men jag kände att jag ej kunde handla på annat sätt mot dig och de dina. Jag förblir En gammal vän. Sir Denis läste brefvet till slut utan att förråda den ringaste rörelse och frågade derefter ännu lugnare än vanligt: — Skola vi taga detta bref allvarsamt och handla derefter? Ni vet förmodligen från hvem det kommer, annars hade ni ej uppsökt mig vid denna tid.