Göteborgsposten – 7 september 1868, sida 1

—m 6K5nAHAi NALPFLvVLA FL14? D — har ännu utseendet af en yngling, och hospitalsläkaren Lindholm från Wexiö har både mustacher och pipskägg som mer än en löjtnant skulle afundas honom. Vidare bör Jag nämna, att samtlige ledamöterna alldeles icke se högtidliga ut, utan ganska trefliga ut, till och med glada — alls icke med någon anstrykning af betryckthet. Och träffar ni några af de 70 uttolkarne af hr Rydbergs skrifter — dessa medlemmar af Sveriges allmoge från Oroust och Tjörn, så säg dem ändtligen att hr Rydberg är både väl emottagen och väl sedd i kyrkomötet; han blir hvarken bränd eller stenad der, det går jag i borgen för. Slutligen vill jag nämna att äfven biskop Genberg ankommit hit. Samtlige biskoparne äro säledes tillstädes. Den 6 September. Kyrkomötet arbetar med stor ifver för att snart komma i full verksamhet. I går hade mötet session både på för: och eftermiddagen för att behandla förslaget till arbetsordning. Diskussionerna voro egentligen icke af särdeles intresse; men ehuru stora meningsskiljaktigheter yppades, spårades dock ej den ringaste animositet. Vigtigast var frågan om bestämmandet af de ständiga utskottens antal. Beslutet blef i enlighet med biskop Brings förslag att dessa utskott skulle bli tre, ett kyrkolags-, ett ekonomiskt och ett expeditions-utskott, samt för resten tillfälliga utskott efter behof. Vidare beslöts att utskotten skulle bestå af lika många prester och lekmän och att ingen vald utskottsledamot skulle ega rätt att sådan befattning afsäga sig. Derefter kunde de kungliga skrifvelserna remitteras. Det beslut som dagen förut fattats i anledning af prof. Malmströms ifrågasatta kompetens, tycktes redan hafva åstadkommit dubier hos flera af mötets ledamöter. I förslaget till arbetsordning hade ett stadgande intagits om mötets berättigande att pröfva ledamöternas kompetens. Genom det förut nämnda beslutet hade dock denna pröfningsrätt faktiskt blifvit afstådd. Derpå fästade riksarkivarien Nordström nu uppmärksamheten och yrkade att mötet skulle vidhålla sitt förut fattade beslut, så vida ej en stor inkonseqvens skulle uppstå; men mötet tycktes hafva ångrat sitt förra beslut, och förbehöll åt sig för framtiden den kompetensprölning, som mötet dagen förut hade afsagt sig. I sammanhang härmed anser jag mig böra framhålla, att den at hr Nordström gjorda anmärkningen mot prof. Malmströms kompetens hade ätven kunnat och bort göras met frih. Hiertas. Han är vald för Skara stift, men är bosatt i hufvudstaden. Den på det hela taget obetydliga frågan huru mötets ledamöter skulle placeras, föranledde en längre diskussion. Biskop Anjou, ensam, ifrade för att prester och lekmän skulle sitta på hvar sin sida; biskop Beckman åter att samtliga ledamöterna for hvarje stift skulle sitta tillhopa. Biskop Bring, som ifrigt bekämpade biskop Anjous förslag såsom ledande till söndring, segrade, enär det af honom uppgjorda placeringsförslaget slutligen antogs. Under diskussionerna förspordes ofta reminiscenser från den förflutna tiden. Man hörde talare säga: högvördiga ståndet, presteståndet, prestmötet, och en talare bland lekmännen hade svårt att komma ifrån uttrycket kyrkostämman. Men dylika små misstag äro ursäktliga i begynnelsens försthet, för att begagna ett uttryck af gamle Argus. Om Tisdag anses med säkerhet att ledamöterna till de tre ständiga utskotten kunna väljas. Då något kansli icke ännu blifvit tillsatt, och då sekreteraren omöjligen kan medhinna att sjelt och ensam uppsätta diskussionsprotokollet, så hade han i går vidtagit en lika enkel som ändamålsenlig åtgärd. Han hade nemligen anmodat k. sekr. Ridderstad, en af Andra kammarens protokollister, att å tidningsreserenternas läktare uppteckna förhandlingarne.