Göteborgsposten – 2 september 1868, sida 1

— Det förundrar mig ej, Terence Brady, att ni häpvar vid åhörandet af min berättelse. Kom ihåg att jag ej har något bevis; men det är likväl min öfvertygelse att den stackars unga flicka, som vi kalla Mabel, af en eller annan orsak blifvit satt i stället för mrs Frasers barn från Harungabad. — Och hvarföre behåller ni henne då i ert hus, sir Denis, och tillåter att hon kallas miss Fraser? Förlåt mig, men detta förekommer mig under sådana förhållanden vara orätt. — Hade hon återvändt till Indien, så skulle hon säkert äfven ha fallit i detta fruntimmers händer. Det var med glädje, med något af min gamla känsla för henne hvilken korsat min bana, som jag valde denna unga flicka till min niöces sällskap och rykte henne bort från den förskäckliga framtid som väntade henne. Och nu vet ni mer än alla andra, med undantag af tre personer, om en underlig historia. Jag har förbigått många af förberedelserna mellan mig och andra som intressera er; men jag har berättat er så mycket för att ni skall kunna veta huru mycket jag intresserar mig för er och inse hvad jag bör förhindra. Och vu blott ett ord till. Jag ber er lägga det på hjertat och att uppfatta det så som det är sagdt. Desmonds och Bradys ha ej gjort hvarandra något godt. Det är min pligt att törhindra förnyandet af olycksbringande förbindelser. Ni förstår mig, ser jag. Godt. Gud välsigne er. Godnatt!