Göteborgsposten – 31 augusti 1868, sida 1

Mabel Fraser sänkte åter blicken och såg stadigt hå mig. — Min stackars gosse, sade hon ömt och mildt; jag är ridd för att stora lidanden vänta oss begge. IIVad skall jag tillgripa? — Hvad skall jag göra? Ilon slog sina händer mot hvarandra och hennes blick blef åter vild. — Ni och jag! — Lidanden för oss begge? ropade jag. Hvad menar ni? — jag ber — jag bönsaller ... — Tyst! hviskade hon; de komma — Snälla Mary, fortfor hon då Mary kom in åtföljd al hushållerskan, kammarjungfrun och en tjensteflicka, som bar en stor medikamentslåda. Hvad det gläder mig att du kom tillbaka. Nu är jag säden jag brukar vara. Tusen tack, hr Brady, nu är jag bättre. Nu kan jag hjelpa mig sjelf. Godnatt — tusen tack — Ilon fram frickto sin hand, och då jag fattade den, for det ett uttryel al ömhet och medlidande öfver hennes ansigte. — Tack för all er godhet, herr Brody. Gå nu in igen i matsalon, Mary, och låt mig vara ensam med Susan, annars blir jag mycket ledsen. Jag måste sofva bort denna nattmara eller hvad det nu må vara. Säg sir Denis godnatt ifrån mig. Jag dröjde vid dörren, men miss Butler kom ej igerDå jag åter kom in i salongen, lemnade sällskapet hastigt rummet. Sir Denis var orolig. — Skulle ni ha något omot att ligga här i natt?