Göteborgsposten – 31 augusti 1868, sida 1

org. Ino a Britiska sällskapet för vetenskapens befrämjande har neml d:r Fergusson antydt åtskilliga upptäckter af stort allmänt intresse. Man sade: Buddhaismen grundades af en infödd indisk furste, vid namn Sakya Mune eller Buddha, flera ärhundraden före Christi födelse. Denna furste uppgat alla sina verldsliga beqvämligheter och egodelar, valdo att föra ett arketiskt lefnadssätt och bonde i 50 år under träd, undervisande i de läror, som han önskade sprida bland menniekorna — d. v. s. i ömhet mot djur och alla lesvande ting och framför allt i broderlig kärlek och ömhet mot medmenniskor. Men det var ej förr än 300 år efter hans död, som Asoka gjorde dessa läror till statsreligion och, såsom det heter, omvände hela Indien till Buddhatron; och det var först ytterligare 600 år derefter, som Nagarjuna anställde lärare och gaf Budahaismen ett presterskap, och från den tiden spr d den sig öfver Burmah och Siam till Kina, samt öfver hela Tibet och större delen af Asien. Eit r det talaren afgifvit en utförlig beskrifning på Sanchiis och Amravats monumenter, såsom exompel på de byggnader som uppfördes till bu haistiska helgons ära, öfvergick h:n till de närmare detaljerna i flera perioders byggaadskonst, i det han ådagalade, att skulpturen sätter utom allt tvisvel, att dyrkan af tvädet och ormen, som var Indieag religien före Buddhaismens införande, återigen efter hand smugit sig in i den nya tron. Tiädoch ormdyrkan hade, sude han, under någon tid förherrskat öfver hela verlden, och det omnåmaande af träd och ormar, som så osta förekommer i den heliga skrift, stod utan tvifvel på något sätt i samband med denna kult. Tiäl och ormar intaga ett högt rum inom alla mytologiska fabler, hvarför man vore beräistigad tro, att man skulle, om detta ämne tillräckligt skärskådades, komma til: ett mått af etnologiska och religiösa kunskaper, som man ej kan ana. Öfver alla Asiens stepper, i Skandinavien och i Storbritannien, hvarest man funnit dessa stora krafnogar och griftgangar, har man äfven funnit spår af samma folkstam, som uppförde liknande monumenter i Indier; och fastän han icke ville påstå, att personer kommo öfver från Indien och lärde folken i nämnda europeiska länder att upplöra sina stenminaesmärken, eller att de hade någon förbindelse med indiska folket, var det likväl detta stora inunder liggande besolkningslager, som sköt upp i Eurapa och andra trakter af verlden såväl som i Asien, och der det kom upp på ytan, voro monumenterna öfverallt till utseendet lika och blefvo använda till samma ändamål, Jrsprungligen afsedia till grafvar, vlefvo d efter hand tempel och relikskrin; men de voro ella ett s:ort folks monumenter och uttryckte mer celler mindre tydligt en ide. D:r Fergusson slutade med den förklaring, att han vore öfver:ygad om, att då detta ämne till fullo undersökts, skulle man få en intressant målning af ett folk, som nu endast är kändt genom sina öfver hela jorden kringspridda grosva monumenter. Konungens besök å Marieborg. Som vi förut omnämnt skulle konungen vid sin i slutet af förra veckan företagna resa till Borgholm frukosterat hos possessionaten Oskar Philipson å hans vid Norrköping belägna egendom Marieborg. Konungen, åtföljd af prins August jemte medlemmar af den kgl. jagtklubber, anlände till Marieborg med ordin, bantåget i Thorsdags kl. 3(, 12 f. m. och steg af å en der för tillfället apterad perrong, prydd med flaggor, samt emottogs af ställets egare jemte medlemmar af kgl. jagtklubben. II. M:t beledsagades derefter upp till hutvudbyggningen, der en lätt frukost intogs. Ilärtill voro äfven inbjudna åtskilliga af stadens och ortens honoratiores. Kl. 2 skedde embarkeringen å ångfartyget Blixten, som låg vid bryggan nedanför trädgården, och under kanonsalut samt hurrarop afgick Blixten, på kort atstånd åtföljd af ångsartyget Norden, som alldeles uppsyllat med passagerare nu anländt från Norrköping på en lustfärd utåt Bråviken. — Sjelfva embarkeringen var förknippad med ett litet ätventyr, hvarom Norrk. Tidn. meddelar följande: För ombordgåcndet å ångs. Blixten hade vd Marieborg uppförts en brygga su anför den vanliga, emedan vattnet der icke var tillräckligt djupt. Denna provisionella brygga hade dock icke blifvit nog bastant tilltagen, emedan man troligen ej beråknar, att så många personer skulle komma att på en gång beträda densamma, som nu var håndelsen, hvarföre inträffade, att då konungen och hertigen passerat samt jagtsällskapet jemte en mängd nyfikna åskådare skyndat efter, bryggan började svigta och midten af densamma slutligen med ett brak sjunka under vattnet. Derigenom att de på bryggan varande hastigt skingrade sig, undgicks den öfverbängande faran, och de som voro mest utsatta för missödet, undsluppo med ett litet fotbad. Emellertid föranledde denna lilla episod stor uppståndelse bland den åskådande mängden. Efter tidningen Kalmar meddela vi följande: — Ankomsten till Borgholm sker Fre dag eftermiddag. Konungen kommer att bo på Rosenforss hos kronofogden Eneman. Jagtklubbens ledamöter inlogeras på kungsgärJan haga hp IHaltonharr På Tårdagan; )ncrnga