Göteborgsposten – 31 augusti 1868, sida 1

frågado han. Doktor Duke kan ej komma, och öfversten ( hoppas jag skall lemna er den nödvändiga tillåtelsen. Det anordnades så att jag skulle sofra der om natten, och att min tjenare skulle komma öfver med mina saker om morgonen. Jag tillbragte sålunda ester lång tids förlopp åter en natt i det gamla huset. Jag satt i mitt sofrum i motsatta inden af summa korridor, vid hvilken Mabel Fraser hade silt rum, och försökte lisa; men mina tankar voro hos henne och det besyanerliga anfall hon haft. Huru dumt hade jag ej burit mig åt då vi voro allena! Det klappade på min dörr. Jag sade: stig in! och for tillbaka vid åsynen af min oväntade gäst. Iklädd en iodisk nattrock, trädde sir Denis Desmond in i rummet och satte sig vid bordet. — Jag har kommit för att fråga er, hval er mening är om hvad som passerat, började han. Det är för mig alldeles oförklarligt. — Jug är ej i ståud att förklara anledningen, sir Denis. Först trodde jag att det var något ondt i hjertat, men nu är det min öfvertygelse att ingenting sådant fattas miss Fraser. Kauhiända skall doktor Duke vara i stånd att finna orsaken till dessa våldsumma, nervösa anfall — jag kan det ej; men ni får också komma ihåg att jag ännu har blott obetydlig erfarenhet. Jag har tänkt mycket öfver hela denna sak; men jag har aldrig funnit något liknande. — Det är alldeles icke underligt, sade sir Denis. Jag kommer just från miss Fraser; men mina frågor tycktes blott oroa henno och nu ville jag gerna tala litet med or