Göteborgsposten – 26 augusti 1868, sida 1

anställas. Men dessa räcka numera blott några timmar åt gången och arrangeras så beqvämt som möjligt. Man färdas så långt som möjligt på jernväg eller ångfartyg, man förser sig med riklig proviant och med goda drickesvaror. En obestridlig sanniag är det visserligen att ingen bör vara en hund mot sin egen kropp; men huru blir det under sådana törhållanden med härdningen och uthålligheten? Dessa för soldaten i fält behöfliga egenskaper — invänder man — inställa sig nog i farans stund, då de tagas i anspråk på fullt allvar. Må vara! Men månne ej, om farans stund utsträckes till veckor och månader, dessa tusentals unga män, som bibringats den föreställningen att de redan äro öfvade krigare derföre att de exercera bra och marschera raskt, skola duka under i härdningsprocessen? Det synes mig likaledes ytterst betänkligt att nationen bibringas den vådliga föreställningen att af de frivilliga skarpskyttarne redan bildats en kraftfull och härdad arme, som i alla väder och huru länge som helst kan och skall stå fienden emot. Det är också tara värdt att både nationen och skarpskyttarne sjelfva invaggas i denna falska töreställning, som kan åstadkomma de olyckligaste följder. Under det landtbruksmötet här pågick, hölls ett särskildt möte i syftemål att understödja Stockholms stadsfullmäktiges till K. M:t kort före riksdagens öppnande ingifna petition rörande jernvägarnes riktning norr om Mälaren. Jag har, om jag icke missminner mig, förut omtalat denna märkliga petition — jag kan till och med säga: märkvärdig derföre, att den bevisar att nämnde stadsfullmäktige nu ändtligen upptäckt att äfven hufvudstaden har ett jernvägsintresse att bevaka. Hittills hafva hufvudstadens samtlige målsmän, inklusive tidningarne, med ett lugn värdigt forntidens filosofer, försakat hvarje tillfälle att få en jernväg byggd i den riktning som mest öfverensstämmer med hutvudstadens handelsintresse. De hafva icke blott åsett utan äfven verksamt bidragit dertill både att jernet från hufvudstadens naturliga handelsområde banar sig annan väg för att komma ut i verldshandeln och att hufvudstadens handel och industri aftynar. Stockholms riksdagsmän hafva aldrig kunnat beqväma sig till, kanske icke heller begripit, att ingå förening med andra jernvägsintressen, hvars målsmän varit vaksamma, eniga och energiska. Dessa riksdagsmån hafva under den bedröfligaste apati åsett huru den ena jernvägen efter den andra blifvit beslutad och, väl färdig, törminskat hufvudstadens affärsverksamhet. Upsalabanan bekämpade de, och utsträckningen af densamma betraktade de som en åtgärd, hvilken alls icke kom dem vid. Andtligen, och deri ligger det märkvärdiga, vaknade stadsfullmäktige, de grepo sig an med en petition, — och så blef det slut med kraftansträngningen. Vid det ofvannämnda mötet, utlyst at landshöfdingarne i Mälare-länen, inställde sig icke blott delegerade af stadsfullmäktige, utan äfven bufvudstadens affärsmän talrikt — antager ni naturligtvis. Nej visst icke, ingen enda af dem sågs till. Betydelsen af ordet samverkan är för dem främmande. Endast öfverståthällaren var tillstädes; men hans händer äro bundna. Stadsfullmäktige hafva uttömt hela sin energi i jernvägsbyggnadstrågan, medelst den i alla afseenden ömkliga striden med jernvägsbyggnadsstyrelsen, beträffande en del af sammanbindningsbanans höjande — 7 tum. Malmö stadsfullmäktige hafva nyligen till länets hushållningssällskap afgiftsfritt upplåtit en genom sitt läge dyrbar tomt å hamnområdet, till uppförande derstädes af byggnader afsedda för utställning af kreatur och landtmannaprodukter. Stockholms stadsfullmäktige köpte för flera år sedan för 100,009 rdr af allmänna barnhusdirektionnn en invid norra jernvägsstationon belägen tomt för att der anlägga ett salutorg. Det blifvande salutorget är ännu icke ens planeradt, det är bevuxet af tistel och gräs, och verksamheten på detta område utöfvas af några magra hästkrakar, som der hemta sin föda; denna kostar staden