Göteborgsposten – 26 augusti 1868, sida 1

— Det Eär förgäfves. Jag känner de dokumenter, som lifvit utfärdade och de vittnen som blifvit bestuckna; men jag har bevis, positiva bevis — hör du det, qvinna? — för att rajahon i två långa år varit som död utan sans eller medvetande, och att han omöjligt kan ba ingått något äktenskap. Hvad barnet angår, så är beviset för att det ej är hans i din bärstol och i dina armar. Visa fram barnet och alla menniskor skola kunna se att jag talar sanning. Hans exellens böjde sig fram och väntade. Från gardinerna hördes ett halfqvätdt anskri — derefter kunde man se skymten af ett litet barn som nyligen blifvit väckt ur sin sömn. Stämman sade: — Tag sjelf barnet och döm! En af qvinnorna trädde fram, tog barnet och bar det till thronen. Genom dess hvita musslinsklädnad kunde man se dess små bruna armar och ben. Hans exellens undersökte den lilla varelsen, medan den låg sprattlande i ammans armar förskräckt öfver de många främmande ansigten som voro omkring. Ett småleende spelade omkring hans mun. — Det är bra. Låtom oss nu ge modren. I det han sade dessa ord, sprang han ned från thronen bort till bärstolen, och i det ban ryckte gardinerna åt sidan, ropade han föraktligt: — Här so ni den qvinna som är moder till rajahens barn! En qvinna af en egendomlig och ganska ovanlig skönhet satt derinne och försökte med ena handen hålla gar