Göteborgsposten – 21 augusti 1868, sida 2

skull, gå nu till hvila; i morgon kunna vi tänka på din säkerhet. — Sjuk! upprepado han. Ilvila! — Ja, Gud skall veta att jag är sjuk; — här, tillade han och pekade på hjertat. — IIvila får jag aldrig förr än mitt arbete är slutadt, eller förrän jag undergått samma öde som de andra, i hvilkas fotspår jag följer. Tror du att det finnes hvila ens i grafven för dem som ilska sitt fosterland och som höra dess förtviflade dödssuckar? — Maurice, jag vet att du är i hög grad komprometterad; men jag är viss på att den regerinz. denna grymma regering som du vill störta, skulle tillgifva dig om du bad om nåd. Han slog i bordet med sin knutna hand. — Om jag kunde rädda alla dem jag häller kära från elände och min själ från cviga qval, skulle jag ej göra det. Jag hörde någon komma uppför trappan och lade fingret på munnen. Det klappade på dörren. Mauricees ansigte blef mörkt då han såg mitt tecken och han lyssnade. Han stack sin hand innanför rocken och drog fram en pistol hvars hane han lugnt spände. — De äro efter mig, hviskade han. Du skall ej vara rädd för att jag skall göra dem någon skada; denna är för mig sjelf; jag vill ej tagas lefvande. Jag drog in honom i sofrummet, sköt nel honom i en stor länstol och dolde honom mel mina kollegiepapper. (Forts.)