Göteborgsposten – 21 augusti 1868, sida 2

årer upprepade sin uppgift om balen. var att ahora då deras uppgifter blefvo med hvaranWahlberg: Nej, vi voro anförare liter hvar Polismåstaren yttrade nu några allvarliga ord, förehållande dem, som förut förtegat sanningen, det orätta i deras beteende, ett beteende, hvarigenom de värst skadat sig sjelfva, då det nu nästan wille se ut som om åtminstone flertalet af husarerna icke deltagit i de handgripliga våldsamheterna. Wahlberg berättade vidare, att en qvinna kommit framrusande till honom och omfattat hans knän samt anropat honom Latt för Guds skull inte slå ihjäl hennes man. . Förmodligen var denna qvinna hustru Andersson, hvilken, som man torde erinra sig, vid Oasdagens polisförhör med bestämdhet uppgaf häktade husaren Lagergren såsom den, till hvilken hon ställt ifrågavarande uppmaning. Ritaren A. L. Sjöberg var i sällskap med en person vid namn Lindqvist då denne blet öfverfallen i allken nära Husarbryggan. Han hade dock ej kunnat se om det var artillerister eller husarer som begingo våldet. IIusaren Wahlberg hade sett att en civil blef öfverfallen på nämnde ställe, men visste ej h vem som gjort det. Verkgesällen Lind fick vid samma tillfälle som Lindqvist blef slagen, ett slag öfver venstra Ögat. Wahlberg tillade att han ej känt någon enda af de artillerister med hvilka ban på lördageqvallen varit i sållskap. B.un hade sygifvit en skrift, i hvilken han med ändring af sin förra uppgift om att han tilldragt natten hos Amalia Carlsson, förklarade att han jemte qvinspersonen Hulda Albertina Joosson från kl. 12 på natten till kl. 4 på söndagemorgon varit på ett dansnöje. Deuna Hulda4 hade blifvit tall sörhöret upphemtad från det ställe der hon sedan i Tisdags åtvjuter kommissarien Gothes och hans personals omsorger. Hun förklarade att Brun från klockan 12 till fyra besagde natt vistsats bos henne, Brun Rätt lustigt dra jem sörda. Fräck som vanligt vred B un ihop den ena lögnen efter den andra för att få sina uppgifter att passa ihop med Huldas; fräck till följe ef sitt yrke blef dock Hulda temligen förlägen, men efier åtskilligt prat hit och dit stannade dervid, att båda skulle varit på dansnöjet vid elfvatiden, och derpå gått hem till Hulda, hvarefter Brun återvändt till d slutligen hamnat hos sin Hulda. Såsom otvan nämnts återtog Brun sin uppg att han tillbragt natten emellan Lördag och Söndag hos Amalia Carlsson. På polismåstarens förnyade fråga härom, svarade han att det aldrig varit ban som försökt öfvertala Amalia att uppgifva detta, utan ansen och ift om att hon på Tisdags sormiduag kommit till honom och erbjudit sig att framställa denna lögn, för att bjelpa honom. Hon hade dock förklarat, att han icke varit ute och slagits. Denna korkade historia vederlades dock genast af polismästaren med erinran till Brun derom att han redan få Måndags afton sagt sig ha varit hos Amelha öfver natten. Vedsågaren Anders Larsson hade hört Brun vid hr Oscar Dicksons hus i allcen yttra: ÅKom så gå vi dit ut. Klockan var då öfver 10 på Lördags altanen.