Göteborgsposten – 19 augusti 1868, sida 1

dugtig man från Indien — en älskare af friheten — en sann verldsborgare — prins Rustum Sing — en af de äldsta familjer i IIindostan. Jag hoppas derföre att ni tager ert ord tillbaka. Vid ordet prins fattade öfversten med båda händer tag i den lille mannen, som bakom sitt tvungna småleende ej kunde dölja sin uppblossande vrede. — Prins Rustum, utbrast öfversten, hvad det gläder mig ett sc er. Jag älskar hvar och en på hela jorden som älskar friheten, och skulle ni någonsin komma till mitt land, skall det bli mig kärt att presentera er för vår president och våra senatorer. Vi kallades till bords. Prinsen tycktes alls icke befinna sig väl mellan Prendergast och öfversten. Jag satt nere vid andra ändan af bordet tillsammans med några kollegiekamrater af mycket revolutionära tänkesätt. Det dracks mycket och en visa sjöngs under starka applåder. Den hette Shannovans sång. Prinsen skickades slutligen hem till sitt hotell, och öfversten förmådde blott att bistert stirra mot det närmast stående ljuset och utstöta ett slags stridstjat. En ung man reste sig raglande och föreslog ett lefve för det ärorika irländska upproret. Jag reste mig upp och utbrast: — Jag vill ej sitta lugu här och höra på dylikt förrädiskt tal. Under tjut och rop uppnådde jag förstugan, der Maurice kom ut till mig med blossande ansigte. — Du har kallat mina vänner förrädare, Terence Brady! Jag anser det för en ärofull benämning; men du