Göteborgsposten – 19 augusti 1868, sida 1

gästerna voro i hög grad lifvade och öfverbjödo hvarandra dels i qvalitativt, dels i qvantitativt hänsende. Dessa tal rörde sig naturligtvis omkring folkundervisningen; talarne öfverhopade qvinnan som lärarinna med loford, men satte icke heller sitt ljus under skeppan. Men äfven på det bästa här i verlden kan man ledsna, och damerna tröttnade till slut att höra sig lofprisas. Då föll kapt. v. Knorring på den lyckliga iden att stämma upp en liflig vals på pianot — han gjorde sig till kollationens Orfeus — herrarne upphörde att hålla tal, och dansen kom ögonblickligen i full gång. Nu var det damernas tur att visa sig lifvade och outtröttliga. Lyckligtvis har man icke ännu så kollrat bort dem, att de försaka nöjet att dansa. Under hr Meijerbergs befäl såsom hufvudstadens folkskoleinspektör, står ett fulltaligt kompani energiska lärarinnor, som efter någon tids ytterligare öfning ganska lätt kunna utbildas till amazoner. Det var med särdeles glädje som jag inhemtade att min gamle lärare kyrkoherden Bergman i Winslöf vid det stora folkmötet i Attarp föreslog att, enär ingen skillnad bör göras mellan de rika och fattige, kyrkomötet måtte hos K. M:t anhålla att lika rösträtt må införas vid prestval. Detta förslag antogs med acklamation och riksdagsmannen Ola Boson Olsson fick uppdrag att inlemna en petition i sådant syfte vid kyrkomötet. Kyrkoh. Bergmaa anförde såsom bevis för ändamålsenligheten af sitt förslag, att Göteborg i 200 år åtnjntit allmän valrätt vid tillsättande af domprostembetet derstädes. Men då man nu uttalade sig för den lika rösträttens införande vid prestval, så hade man bestämdt bort uttala — hvad som dock vid Attarpsmötet underläts — att äfven alla qvinnor inom församlingen böra tillerkännas rösträtt vid prest val. Såsom resolutionen nu formulerades, är det endast det starkare, ej det svagare könet, som skall komma i åtnjutande af nämnda förmån, ehuru det är uppenbart att qvinnorna äro mera kyrksamma än karlarne. För öfrigt förefaller det mig i högsta grad inkonseqvent att, då vid Attarpsmötet förmögenheten såsom grundval för den kommunala rösträtten fördömdes, man ändå resolverade att endast de som erlägga skatt till staten efter andra artikeln i bevillningsstadgan skola erhålla lika rösträtt rörande alla kommunala angelägenheter. Ligger icke häri ett underkännande af menniskovärdet. och ett upphöjande af penningevärdet? Man finner att de som dikterade besluten vid Attarpsmötet alldeles icke voro konseqventa demokrater. Men det är också ganska svårt att så vara.. Jag tog mig triheten att förutsäga, så snart grefve Wachtmeister utnämndes till utrikesstatsminister, att hans efterträdare såsom svensk-norsk minister vid danska hofvet skulle blifva frih. von Stedingk, och så har nu skett — ttills vidare meddelar Posttidningen, och detta tills vidare gäller äfven i afseonde på frih. Lave Beck-Friis förflyttning till hofvet i Madrid såsom chargå daffaires. Men hvad kan väl menas med dessa tillsvidareförordnanden, då begge dessa poster äro förtroendeposter? Jo, förhållandet är, att grefve Wachtmeister fästade såsom ett uttryckligt vilkor då han mottog den post han nu innehar, att ministerplatsen i Köpenhamn skulle stå bonom öppen ifall sådana omständigheter inträffa; att han anser sig böra lemna utrikesstatsministers portföljen. I så sall — och det är ju tänkbart? — återvänder grefve W. till Köpenhamn, frih. v. Stedingk till Madrid och srih. Beck-Friis till London. Verkställigheten af detta arrangement, så enkelt och så berättigadt såsom en försigtighetsåtgärd, ligger i gudarnes, d. v. 8. i riksdagens, hand. Göran.