Göteborgsposten – 19 augusti 1868, sida 1

—————777———8R6 —2D25 gnobbar; men han inser ej, att inom alla samhällsklasser och yrken påträffas snobbar, således icke ensamt bland ryttare. Fördömligt är äfven hela kappridningsväsendet derföre, att det genom pristäflingarne uppmuntrar vinstbegäret, säger hr X. Men — så nitälskar ban sjelf för skarpskyttarnes täflingsskjutningar om pris, som dels staten, dels den enskilde lemna. Om kappkörningar inrättades, så skulle jag vara Fydr, säger han. Nå ja, att sitta i en god karriol eller släda och köra en stadig häst, kan hr X. möjligen, ehuru äfven det fordrar skicklighet; men kappkörningssnobb får man ej kalla honom om han segrade. Då vore det ett ädelt yrke som han idkade, och ej alls omoraliskt om han tog ett pris. Det är besynnerligt huru stor roll den personliga fåtängan spelar här i verlden. Egennyttan gör det äfven, och Gud vet hvilkendera som kollrar bort de flesta. Jag omtalte under striden med hr Emil Key om hans hemreseersättning såsom ledamot i komiteen för lindrandet af rustningsoch roteringsbesvären, att hans ärade kolleger, riksdagsmännen Bälter Sven Erson och Sven Nilsson, gjort anspråk på dagarvode såsom komiteledamöter under hela den tid riksdagen varade, ehuru de endast några dagar (9 å 10) under nämnde tid deltagit i komitens arbete, men att armeförvaltningen i likhet med komiten icke gillat nämnda anspråk. Jag nämnde äfven att Sven Nilsson vidtagit åtgärder för att i besvärsväg tillvinna sig ofvannämnde arvode. Han har nu så gjort. Han har fordrat 855 rdr, men armeförvaltningen har endast tilldelat honom 175 rdr, K. M:t skall nu afgöra saken. Det är dock, derom kan man vara ense, temligen fräckt att fordra arvode för den tid som icke tagits i anspråk för arbete som icke blifvit utfördt. Bälter Sven Ersson har funnit skäligt att ej göra sin kollega sällskap. Ett förslag till grundande af en Intecknings garanti-anstalt för Stockholmo stad, utarbetadt af hr J. H. Palme, har nyligen i tryck utkommit. På detta förslag har utgifvaren nedlagt ett ofantligt arbete. Syftemålet är att bereda den största möjliga kredit åt deraf törtjenta inteckningssäkerheter. Det skall uppnås derigenom att garantianstalten efter skedd uppsägning till inteckningshafvaren utbetalar hela det intecknade kapitalet, för hvars återfående anstalten (bolaget) sedermera håller sig till gäldenären eller panten, och vidare att till inteckningshafvaren å behöriga terminer utbetalas förtallande räntor, hvilka af husegaren till bolaget erläggas. Den erforderliga fonden skall anskaffas genom aktier, hvars innehafvare erhålla den vinst som på anstaltens verksamhet erhålles. Såsom ersättning derföre att bolaget ikläder sig skyldigheten att öfvertaga inteckningar skall af fastighetsegarne, som i anstalten ingå, erläggas ett årligt premium, beroende på den större eller mindre säkerhet som inteckningen erbjuder. Hr Palme beräknar sammanräknade skulden, för hvilken Stockholms stads fastigheter äro intecknade, till 88 millioner rdr; de beräknas vara brandförsäkrade till 149 mill. rdr och taxerade till 150 mill. rdr, men anses ega ett kapitalvärde af 120 mill. rdr. Det är klart att detta förslag skall omfattas med stort intresse af alla, hvars fastigheter äro mycket intecknade. En annan sak är huruvida kapitalister skola vara hugade att taga det erforderliga antalet aktier och huruvida den ömsesidiga garanti, hvarpå anstalten hvilar, skall kunna åstadkommas och vinna fullt förtroende. För min underlåtenhet att omnämna hr Meijerbergs vackra kollation på Blå porten, har jag gjort mig allvarsamma förebråelser. Hufvudstadens tidningar hafva emellertid redogjort för den. Jag vill nu endast tillägga, att ibland de många honorarie-gästerna saknades ecklesiastikministern, som icke lärer blifvit inbjuden; att statsrådet Nöinichen föreslog skålen tör de svenska solkskolelärarinnorna, hvilken besvarades å deras vägnar af m.ll Lundin, ooh att en nästan oräknelig mängd tal höllos på alla de tre nordiska språken, ty Ne SETS EAA EEE ETERN Re