Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 1

Doktor Bradyv). Af MW. II. Russell. Äta kunde jag ej, men jag drack mera vin än vanligt. jag mig märka att MaNär jag emellanåt såg upp, tyckte pel Fraser ej fann stort nöje af middagen. Sannolikt ansåg hon mig för en tvärvigg. och hon talade blott med sin far, som öfvergifvit hvarje för att draga mig in I samtalet. IIOn tycktes vara vid min ålder — eller kanhända snarare litet äldre. Jag kunde ej upphöra att sysselsätta mina tankar med denna miärky irdiga likhet. Jag förlorade mig i gissningar, med hvilka tankarne på en eller annan obekant fara blandades. IIvarföre hade öfverste Fraser uppsökt mig? Jag längtade efter att göra honom hundra frågor. Jag brann af begär att få erfara sanniugen rörande henne, om hvilken jag nu kunde tala utan denna känsla af gränslös blygsel, som förut alltil framkollade rodna len på mina kinder, då henues namn sy på mina liippar, och som jag likväl ännu ej rätt otvung kunde tala om. — Ni skall bli kirurg, siger hr Bate Förlat, slå i ett glas vin åt min dotter, innan hon in i rummet bredvid. Jag trodde dock att ni skulle följa i er fars fot. spår och gå in i armåen, tvade el Hd —— ) Forts, fr. N:o 189.