Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 1

—————m APERAK — in jag kom i utställniagen, desto flora a tt helsa på och samtala med. Nå ja, tänkte jag, mötet räcker ju flera dagar, och i morgon skall jag börja med mina anteckningar. Jag armbågado mig fram genom solkströmmen så godt jag förmådde. OÖtverallt rådde lif och munterbet. Till och med de osjäliga djuren visade sig vanligt hivade, Il istarne hoppade och gnäggade i spiltorna, tjurar och kor råmade, tåren bräkte och fiskdjuren — som en finare kavaljer uttryckte sig — grymtade otåligt. Om jag icke mis, teger mig så hade alla sörbemälte djur bestämdt töredragit det stilla, fredliga hemlif i hvilket de uppväxt, framför hufvndstadslifvet med dess buller och bråk. Jag begaf mig upp i Slöjdföreningens lo kal; der hoppades jag få göra mina studier ostörd, ty jag antog att alla beskådarne skulle dväljas i Hamlegården. Misstag. Äfven der var öfverfylldt. Hvad säger ni om min cheddar-ost? sporde med stolthet en herre, som förr med itver trampat politikens trädesåker. sUtan att i ringaste mån vilja förklena någon annans smör, men mitt utmärker sig för dess oöfverträslliga arom, sade en gammal bekant, hvilken förr producerat lika mycken poesi som nu smör. Ja?, inföll hans svåger, en glad själ, svåger har nu slagit in på en rätt vig; han föder sina kor med naturliga blommor och derföre får han ganska säkert vid landtbruksmö:et det pris, som han förgäfves eftersträlvat i Svenska akademien. Hvar jag kom i utställningslokalerna blef det mig omöjligt att göra anteckningar. Jag nästan beklagar mig öfver denna legion al vänner och talhågade bekanta, som kom mig i vägen, och att skrifva etter ögonblickets intryck om artiklar, som fordra en närmare pröfning, ville jag ej. Således — ni finner hvarföre jag icke under den intressanta veckan som nyss passerat låtit höra af mig. ut och annat vill jag dock vidröra. Jag har redan omtalat att en ångplog hitförts från J. Fr. Howard, Britannia Iron Works, Bedford, och äfven min fruktan att den icke i den otjenliga marken, som fanns i Humlegården, skulle göra ett godt arbete. Men 1resultatet blef öfver förväntan tillfredsställande. Emellertid sade man: Må vara att den är användbar i England — här icke. Den kommer att återgå osäld. ? Man misstog sig. En dag ölverraskades man af en på det vackra redskapet anbringad etikett, hvarpå stod skrifvet: såld till hr Axel Dickson, Kyleberg. Det gladde mig högeligen, icke blott derföre att den blef såld här, utan derföre att köparen, som är en praktisk man, nu försatt jorden på sin egendom i det skick, att den (jorden) kan bearbetas med ångplog. Man uppgifver att den betalts med 11,000 rdr och de sakkunniga påstå att detta pris var särdeles billigt. En mängd af de svenska åkerbruksredskapen såldes för alt gå tll utlandet. Det lider intet tvilvel att exporten af åkerbruksredskap kan blifsa af stor betydenhet, och om detta landtbruksmote icke medverkat till mer än det, så är redan dermed en vigtig sak NYIRnen