Göteborgsposten – 18 augusti 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 13 Augusti. Att ni icke mottagit någon Åvuttömmande relogörelse rörande vårt vackra landtbruksmöte, är alls icke, eller nästan alls icke, mitt fel. Det var Åödet som spelade mig ett styggt spratt. Jag inställde mig första mötesdagen tidigt på morgonen i Humlegården, försedd med en diger anteckningsbok. Men icke vil inkommen möttes jag af en vidig skara vutställare eller beskaådare från olika trakter at landet; alla lefnadsglada och vänliga, många gamla bekanta från den lyckliga tiden, då våra landtmän nästan alls icke klagade öfver ein ställning utan drömde om att bli stenrika med minsta möjliga ansträngning. Med alla de gamla vännerna ckulle jag naturligtvis trycka hand, bedja dem vara välkomna, fråga huru det stod till, upplysa dem om att älven jag mådde väl — och allt det der upptog mycken tid naturligtvis. So här — sade en välfödd patron — får jag presentera min måg... och der mn Ayrshiretjur .. jag tror den står i mantal, hva sår Se här — sade en annan. med strålande anlete — min hustru och mina döttrar. De ha försökt sig i husslöjd och äro utställda i Hlöjdföreningens lokal. Du skall nådvändigt — side en tredje — genast följa med längre upp för att bese min fargalt. Utan allt sjelfberöm, min bror, men maken till den finnes ej på hela utställningenX Så gick det undan tör undan. Ju längre