Göteborgsposten – 14 augusti 1868, sida 2

I den senare uppsatsen befinner sig förf. i afseende på uttydningen af Asaläran på ungefär samma ståndpunkt som dansken N. M. Petersen, i det han betraktar gudarne såsom personifierade naturkrafter. Vi förorda ifrigt denna samling i den svenska allmänhetens hågkomst. Kong Frederik den femtes Ungdom og Thronbestigelse. Et historisk Omrids af Alex. Thorsöe. Kjöbenhavn, G. E. C. Gad. En lättläst monografi öfver denne svage konungs ungdom och första regeringsår, hvilken på det mest slående sätt visar oss, dels huru mycket Danmark haft att utstå af de af olika regenter gynnade tyska äfventyrare, som dit invandrade, dels huru den absolutistiska monarkien är ett oting, snarlikt en förbannelse för folken. Afhandlingen är lätt skrifven och lärer oss i förutnämnda afseenden mer än många volymer. Svenskt Boklexikon åren 1830—1865, utarbetadt af Hjalmar Linnström. Stockholm, utgifvarens förlag. Redan för någon tid sedan utkom andra häftet af detta om så mycken flit och sorgfällighet vittnande lexikon, hvilket helt visst skall, om utgifvaren förunnas tid att fortsätta dess utgifvande så som det på ett för honom i allo hedrande sätt börjats, bli af det största gagn för litteraturhistorikern och äfven af intresse för den läsande allmänheten. Blommor för dagen. Tre berättelser af Lea. Stockholm, Sigtrid Flodin. Efemera som det blomsterspecies, hvars namn dessa berättelser bära, äro de likväl af natur att, såsom detta, förströ för en kort stund och behaga oss genom den anda at humor och naturfrisk omedelbarhet, som genomgår dem. Emot förf:s uppfattning af vår stad skulle vi vilja inlägga en liten protest. Det finnes äfven här mången poetisk vrå, der man kan drömma, om man blott vill söka den annorstädes än på vägen mellan bangården och skeppsbron. Hade törf. velat sannt teckna äfven detta samhälle, skulle hon erfarit, huru många af dessa män, som Åskynda framåt med allvarliga, nästan vigtiga miner på våra gator och på hvilka -man ser, att affärer i främsta rummet äro målet för deras färd, visserligen ha tankarne närmast riktade på dagens arbete, men likväl låta dem ibland törirra sig ifrån dessa bort till deras hem, förtjusande nästen som innesluta stundom så mycken poesi, att äfven den lilla svalan Lea skulle der finna allt ganska godt, så framt hon icke så mycket älskar det blott sorglösa och glada, att hon icke eger blick för någon annan och allvarligare, kanske i grunden renare poesi här i lifvet. Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och Hämnd, af Sophie Bolander. Stockholm, Alb. Bonnier. Denna roman, en på några hofhistoriska reminiscenser grundad romantisk skildring, har förut varit intagen såsom följetong i ÅHandelstidningen. Det torde derför vara välkommet för läsaren att den nu utkommit i bokform. Hvad sjelfva berättelsen angår, är den skrifven med författarinnans vanliga talang, ehuru den äfven eger åtskilliga af de för henne egendomliga brister, såsom torrhet i framställningen, en och annan osannolikhet i karaktersteckningen samt vårdslöshet mot formen, hvilket allt oaktadt denna roman likväl skall vinna sin läsekrets. odovalsky. Skildring från tretiåra krigets slut af. Bias. Stockholm, C. E. Fritzes bokhandel. Förtattaren till denna lilla skildring har förut gjort sig fördelaktigt känd genom en historisk skiz, kallad Magdeburgs Hämnare. ÄÅfven här håller han sig till tretioåriga kriget, ur hvars rika historia han hemtar stoffet till sina intresserande teckningar, hvilka dock synas oss i allmänhet sakna den afrundning, som vore önsklig. Förf. eger deremot en framstående förtjenst i att teckna händelserna snabbt och säkert, hvarigenom han rycker läsaren med sig. Vi skulle dock, hvad Odowalsky angår, vilja anmärka, att skildringen ej blir objektiv genom t. ex. åberopande i texten af — Anreps Åttartaflor. Med litet mera studium och sjelskritik torde emellertid Bias kunna motse en ganska vacker framtid. Franske Fortellinger, oversatte af S—e. Kjöbenhamn, Th. Gandrup. Förläggaren har här på ett ställe samlat några lätta franska berättelser, såsom: Eselshuden, Ridderen af det lette Sind, af Charles Bernard; Det är Guld, som er Guld verd,