Göteborgsposten – 14 augusti 1868, sida 2

— Gud vet hvad han vill, Phinny. — Jag tycker att vi kunde fråga honom derom. — Möjligtvis har han gått miste. Han önskar kanhända tala med min namne, sir Brady, som också bor här huset — ja, eller kanhända medför han budskap från sir Richard. Han ser något utländsk ut. — Nu går han sin väg. Han har skrifvit något på ett kort som han visst vill lägga i er breflåda. Den främmande var redan ett stycke nere på trappan då jag öppnade dörren; men då det skedde vände han sig straxt om och frågade med sakta, något osäker röst: — Törs jag fråga om hr Terence Brady är hemma? — Det är jag. Det gör mig ondt att ha uppehållit er, men jag väntade ej besök så tidigt på dagen. Den främmande bugade sig och i det han inträdde aftog han sin hatt, hvarvid han blottade ett kalt hufvud, på hvars öfversta del syntes ett djupt ärr. Han satte sig i min länstol, i det han lät sina ögon vandra rundtomkring i rummet och noga iakttog allt, inberäknadt Phinny Codd, hvilken, iklädd ett temligen smutsigt förkläde, låtsade sig vara sysselsatt med att taga bort thåservisen. — Jag måste bedja er om ursäkt, hr Brady, att jag besvärar er, sade han tvekande, i det han rullade ett kort mellan sina fingrar. Jag har i sjelfva verket ingen annan anledning till mitt besök än den att jag tillfälligtvis hörde att ni uppehöll er här. På denna förklaring blef jag ej synnerligt klok och nöjde mig derföre med att göra en bugning. — Jag förmodar ni är nyfiken veta hvem jag är. Jag