Göteborgsposten – 14 augusti 1868, sida 2

icke reser; men jag frågar bara: hvem är god nog åt henne här? Jag studerade flitigt och begagnade hvarje tillfälle för att utbilda mig i mitt yrke. Maurice Prendergast såg jag temligen ofta, men vi voro vanligen af olika meningar såväl om politiska som religiösa frågor, och jag hade misstanke om att han var medlem af ett revolutionärt sällskap, hvars teorier jag förmodade han ofta predikade för mig, men med hvilka jag i intet hänseende kunde sympatisera. V. En bemlighetsfull gäst. En vacker morgon satt jag vid frukosten, då ett ihärdigt klappande på min yttre dörr antydde, att det stod någon utanför, som ej ansåg den stängda dörren som ett afgörande bevis på att innevånarne ej voro hemma. Ett hål, borradt i sängkammarens vägg, som vette ut åt korridoren, tjenade oss som observatorium och Phineas rapporterade alltid derigenom sina iakttagelser till mig. — Det är en lång herre med yfvigt hår, stort, mörkt ansigte och en krokig näsa som bultar på, sade Phinny Codd med ögat intill hålet. — Låt mig sjelf komma och se. Jag hade aldrig sett den främmande förr. Han såg ut som Phinny hade beskrifvit honom och var djupt sorgklädd.