Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 2

lefva länge. Vi ha rest från det ena stället till det andra i hela Europa. Vi ha varit i Pau och vid en mängd andra badorter. Tante är alldeles utmattad, men jag är Gudskelof stark. För tre dagar sedan kommo vi från Aachen till London, och det skulle ej förvåna mig, om vi komma att snart lemna Dublin. — Är ni ej mycket uttröttad, miss Butler? — Hvad skulle det tjena till att vara det, då det är ens pligt att ej vara det? Ni skall sålunda bli kirurg, hr Brady. — Ja, miss Butler, svarade jag i det min röst darrade något. Oh, j skuggor af Ivanhoe, af Quentin Durward och sir Launcelot att det skulle komma derhän — att man någonsin skulle komma att göra en dylik bekännelse för den ädla, unga borgfröken. — Mina förmyndare tycka att det är bäst att jag väljer detta lefnadsyrke, då jag ej är rik nog för att kunna bli officer. — Det blir i sjelfva verket också mycket bättre, sade Mary Butler. Ni skall bli de fattiges vän, liksom er farfar en gång var, och jag är glad öfver att ni ej skall komma att tillbringa ert lif med en sabel vid sidan. Det gläder mig både för er egen och era vänners skull (Forts.)