Från Norge. I Kristiania ha undersökningar gjorts rörande dynamitens eldsarlighet. En dynamitpatron upphettades i sand till 60 å 70 gr. Cels. och utsattes för slag af en timmerstock som man lät salla ned på densamma från en höjd af 4 alnar. Patronen pressades tillsammans utan att hvarken explodera eller antändas. En annan upphettades på samma sätt till en något högre temperatur, lades på en starkt upphettad sten och utsattes för slag af cn 3-lispunds-vigt som man lät falla ned derpå från samma höjd. Patronen antändes och brann sakta upp utan explosion. En annan patron lades i starkt upphettad sand, som var utbredd öfver en tunn jernplåt och alltsammans sattes öfver en stark eld så att sanden och dynamiten upphettades till en betydlig värmegrad, som man antog öfversteg 140 gr. Reaumur eller den högsta värme som nitroglycerin tål ett förhållande som man hittills antagit gällde äfven dynamiten. Ej heller denna patron exploderade emellertid utan brann at efter en svag knall. Slutligen lade man i en cigarrlåda omkring 3 tum från hvarandra en dynamitpatron och en knallhatt, denne senare antändes med en lunta och exploderade likväl utan att bringa patronen till explosion, oaktadt papperet omkring densamma på sina ställen sönderress och kolades. Åtskilliga andra experimenter i samma riktning förehades, och, säger en norsk tidning, efter dessa i sanning märkliga resultater måste man vara berättigad till att anse förvarandet af dynamit törenadt med mindre eldfara än förvarandet af krut. .Bi— —