Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 2

Från Utlandet. Att Frankriko och England åter närma sig hvarandra, kan anses för ett saktum, likasom det att ett dylikt närmande innebär större trygghet för fredens bevarande i Europa. Men ätven andra anledningar, än just denna fred, torde finnas. Frankrike vill vinna, om det icke redan vunnit, Englands tysta bifall till en närmare sammanslutning mellan Frankrike, Holland och Belgien, under det att England återigen vill i Frankrike söka ett stöd för en bestämdare politik i alseende på de nordamerikanska Förenta Staternas mer och mer tydliga och djertva utvidgningslust. Rörande denna och Englands ställning dertill i allmänhet innehåller en utländsk tidning följande anmärkningar, hvilka synas oss vara törtjenta af någon uppmärksamhet: Den ständiga tillökningen af den nordamerikanska krigsflottan och unionsflaggans uppträdande i farvatten, i hvilka förut endast europeiska skepp visade sig, tyckas ingifva den engelska pressen många betänkligheter. Globe har nyligen offentliggjort en artikel, hvari bladet närmare ordar angående denna sak. Det börjar med att angifva den nordamerikanska krigsfloctans styrka enligt officiela uppgifter. Uti de europeiska farvattnen befinner sig en eskader, hvilken kommenderas af miral Farragut och består at 7 skepp med 83 kanoner; vid det östliga Asiens kuster finnes en eskader om 12 fartyg med 113 kanoner, i den sydliga delen af Stilla Hafvet 7 fartyg med 57 kanoner, i den nordliga delen af samma haf 11 skepp med 124 kanoner; den sydatlantiska eskadern räknar 7 skepp med 75 kanoner, den nordatlantiska 8 skepp med 73 kanoner, och sjökadettakademiens öfningseskader utgöres af 13 med 145 kanoner. Härtill komma ytterligare 7 skepp, hvilka användas för särskilda ändamål och äro bestyckade med 73 kanoner, 6 stora kanonbåtar, hvilkas utrustning är i full gång och som är, bestämda att förstärka eskadrarne i Europa, Asien och den stora Oceanen, vidare ett visst antal pansaroch andra fartyg, hvilka stå till förfogande i händelse af behof eller äro under reparation, samt slutligen ett större antal utmärkta fartyg, hvilkas byggnad ännu icke utförts. Globe är visserligen af den äsigt, att denna flotta, i trots at sin fruktansvärda styrka, icke kan väcka någon oro i jemförelse med Frankrikes och Englands flottor, men bladet är likväl nedstämdt ötver, att de amerikanska tidningarne föra stora ord i munnen med anledning af deras lands maritima utveckling och förklara sina egna fartyg vara förträffligare, än alla de öfriga sjömakternas. Globe tyckes i detta starka sjelfberöm, som enligt amerikanskt bruk ej är tritt från öfverdrift, rent af se en utmaning till England, då det anmärker: Huru det kommit derhän, att Förenta Staterna djerfvas göra oss herraväldet öfver hafven stridigt, är en en fråga, som vi ej vilja afgöra; vida vigtigare är frågan, hvarför de göra det. Vi anse det för ett orubbligt faktum, att Förenta Staternas regering lägger an på att föra sin utrikespolitik i en djerf riktning och ger sig mine af en öfverlägsenhet, som man hittills ännu icke iakttagit. På grund härat tror Globe, att det bör på det ifrigaste anbefalla de engelska statsmännen klokhet, påpasslighet och försonlighet, men tramtör allt alt de hålla sig redo till mötande af alla eventualiteter. De betänkligheter, som Globe uttalar, äro helt säkert icke så alldeles ogrundade, åtminstone hvad framtiden angår. Ouafsedt den nationala afundsjuka, som Unionens växande maritima makt ovilkorligen måste framkalla i Englaud och hvilken tvingar båda rikena till ömsesidig rivalitet, är det redan en nödvändighet för de engeleka statsmännen att omsorgsfullt följa hvarje yttring af den nordamerikanska politiken, derför att den canadensiska konfederationen befinner sig i en egendomlig ställning och derför att de äro förpligtigade till att vaka öfver de vestindiska och australiska koloniernas integritet och säkerhet, i dev att dessa kolonier kunna vida hastigare nås från Amerika, än från England. I England har utkommit ett nytt band at Kinglakes bekanta historia om fälttåget på Krim. Regeringsvarfvet i Deptford kommer att indragas. I kinesiska farvattnen har den engelska kanonbåten Algerine segerrikt bestått en kamp med kinesiska sjöröfvare. Algerine hade blott 3 kanoner och 20 man, med hvilka han likväl dref på flykten åtta sjörötvaresartyg med 130 kanoner och c:a 800 man Man