0 Göteborg d. 13 Augusti 1868. Teater. Vi taga oss friheten att särskildt fästa vår teaterälskande allmänhets uppmärksamhet å aftonens föreställning. Då uppföres nemligen för andra gången Sirandins roliga Lika mot lika, hvari m:ll Åbergs eloganta koketteri och hr Hedins oefterhärmliga komik aldrig skola förfela att anslå publiken samt dessutom för första gången af detta sällskap Bendixs Slägtingar, ett stycke, som nu bortåt 50 gånger gått öfver k. dramatiska teaterns scen. Det är iogen nyhet för vår publik; det Rohdeska sällskapet uppförde det, som bekant, flera gånger under sista säsongen, men hvad som bestämdt kommer att bli splitternytt för vår publik är det ypperliga sätt, hvarpå detta stycke utföres af k. teaterns artister. Upptagandet här af detta stycke under nuvarande förhållanden har varit förknippadt med icke ringa svårigheter, men tack vare väsentliga uppoffringar både i detta och andra hänseenden har man lyckats anordna saken så, att hufvudrollerna vid aftonens föreställning i det närmaste komma att innehafvas at samma artister som å k. teatern. Sålunda representeras Schumrich at hr Almlöf, hvars utförande af denna roll väckt ett så ovanligt uppseende, hans systrar Angelika och Ulrika af fru Almlöf och m:ll Bock, hvilken sistnämnda skådespelerska enkom för detta stycke blifvit öfvertalad att förena sig med sällskapet, samt Thusnelda af m:ll Nerman. Ottilia spelas at mill Åberg, Oswald Barnan al hr Fredrikson, Bruno Wismar af hr Hedin, hofrådinnan af m:ll Ringvall, Iduna och Didrik af m:ll Deland och hr Hallberg, d:r Offenburg af hr Hartman och Weithold af hr Callmen. Man torde häraf finna, att vi, utan att kunna beskyllas för att tala illa om frånvarande, tryggt kunna tillförsäkra allmänheten att tå skåda Slägtingarne i en annan dager än hvad Mindre Teaterns aktningsvärda, men med hänsyn till detta stycke otillräckliga ressurser förmådde åstadkomma. Vi hoppas äfven att allmänheten icke skall försumma att hålla de värderade artisterna skadeslösa för de uppoffringar af tid och kostnader, hvarmed uppförandet af Slägtingar oundgängligen varit förknippadt. Marknaden. Enligt öfverenskommelse ha i år vid samma tid som den upphäsda Larsmessomarknaden förr hölls, en mängd fiskoch väfhandlare härstädes infunnit sig. Tillfölje häraf har äfven en del personer från kringliggande orter och det inre landet besökt staden, men marknaden var naturligtvis blott en skugga af hvad den varit. För priserna