Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 1

allt. Då hans första förvåning lagt sig, förebrådde han mig mildt men allvarligt hela mitt uppförande. Då vi uppnådde Temple stod Standish på trappan. Jag presenterade löjtnant Window för honom. — Ja, jag träffade på honom i Ratcliff Highway, utbrast Window, i detsamma han rusade ut ur ett gement värfningskontor. — Hr Bates kommer till staden i afton, sade Standish, och han skall .... En knackning på dörren afbröt samtalet. Det var kusken som kom för att få sin betalning. Jag stack handen i fickan och upptäckte att jag ej allenast förlorat min penningpung med hela min lilla förmögenhet i, utan tillika mitt guldur. — Ja, det är vid Gud ingenting att undra på då ni varit i sådant sällskap, sade Jack Window. Ni kan vara glad öfver att ni har kläderna på kroppen i behåll. Det klappade åter på dörren. Jag hörde hr Batesröst. Jag rusade ut, fattade hans hand och, rörd öfver det uttryck af godhet och tillgifvenhet som afspeglade sig i hans ansigte, kastade jag mig i hans armar och brast i tårar. Om morgonen hade allt sett så mörkt ut omkring mig; nu klarnade det upp rundt omkring. Standish ville absolut att vi skulle äta middag i hans boning, och tack vare en närbelägen restauration suto vi snart vid ett väldukadt bord, under det hr Bates utvecklade situationen för oss. Jag erfor då bland annat, att sir Richard Desmond varit i Wiesbaden för sin helsas skull,