uppfyllda med arbetare af alla nationer (kineserna äro de talrikaste), de fälla träden och bearbeta dem för ett eller annat ändamål till jernbanan. Kinesen ser det första tåget från Sierra Nevada komma emot sig; han inser den oerhörda vigten af framgången, hans likgiltiga ansigtsuttryck försvinner och han helsar, viftande med sin hatt och under höga rop, ånghästen och dess passagerare, För honom är det lyckliga resultatet af en särskild betydelse; det öppnar för honom kontinenten. Gällt ljudar pipan, Truckee-stationen är uppnådd, 119 mil från Sacramento och 5,850 fot öfver hafvet. Med glädje se posthästarne den nya jernbanan, hvilka ända hittills ombesörjt handelsförbindelsen mellan denna punkt och bergstoppen; deras arbete är i detta afseende slutad-, en högre kraft tillropar dem för alltid befrielset! Deras pådrifvare skola likasom araberna slå tillsammans sina tält och försvinna i fjerran. Bredare och bredare blir vid nedfarten Truckees dal, skogarne blifva mere glosa och här och der visar sig små odlade ställen. Säden har här knappast kommit upp ur marken, medan densamma på den vestliga sluttningen af Sierra red n är mogen och till en stor del tillochmed inbergad. På den sidan en varm yppig sommar, på bergstoppen en kall, isig vinter och på den östra sluttningen endast början till vår! Ännu två tunnels ligga i vår väg, vi fara ånyo öfver floden, träda slutligen in på Nevadas öppna, nakna slättland, der vi vid horisonten skåda de snöbetäckta höjderna af Washoebergen och silfrets underbara land. Just som den sista skymten af solen försvinner bakom Sierra Nevada, förkunnar dot glada ljudet af konduktörens pipa att resan är slut; vi äro i Reno, en stad med köpmansbodar, hoteller, spelhus och pantlåneinrättningar, hvilka inom en månad likasom genom ett trollslag vuxit upp ur jorden. Hela befolkaingen, män, qvinnor och barn, skyndar ut emot oss och helsar oss välkomna. Så slutade det första passagoraretågets färd öfver Sierra Nevada. — — —