Göteborgsposten – 13 augusti 1868, sida 1

— Har ni någonsin varit till sjös förr? frågade en gammal jude bakom ett slags disk, sedan hyrkusken anmält mig som en ung herro som ville taga hyra som matros. — Nej, aldrig. — Ja, då vet ni nog att ni får betala något; men så kan jag också skaffa er ombord på ett utmärkt fartyg, — kapter Morris seglar straxt; han är en äkta gentleman. — Jo, det kan man tro på, sade en ung solbränd karl, som stått och lyssnat till samtalet; nej kom nu ej med bara stöfvolskaften, jude. Ifall den unge herrn önskar gå rakt åt h—e, så skall han fara med Mord-Morris, annars icke. Juden skakade hotande handen mot honom. — Ut med dig, din slyngel — betala mig de pengar du är skyldig mig, bedragare. Jag skall säga kapten Morris hvad du sagt om honom, det kan du lita på. Ut! Inom ett ögonblick var det slagsmål i det auktoriserade värfningskontoret. Jag såg en tumia ned på golfvet under disken och rusade ut på gatan för att uppnå vagner. Jag kände ett fast tag om min arm och vände mig om, till hälften ond, till hälften orolig. Jack Window stod framför mig. — Terry Brady! Men i himlens namn hvad gör ni här? Jag fattade hans hand och utbrast: — Bäste Window, hvad det gläder mig att se er! Men låt oss skynda bort från detta förskräckliga ställe. Kort derefter suto vi i åkdonet och rullade bort tillsammans, under det jag öppenhjertigt berättade honom