Göteborgsposten – 4 augusti 1868, sida 1

bönen. Den dag som nu skulle börja var full af farhågor för mig. Jag hade hört talas om alla möjliga slags tortyrer som jag skulle genomgå innan solen gick ner. För det första skulle jag slåss med Massingberd. Han var den gosse som sist kommit till Wickenses. Det var bruket, att den gosse som sist kommit till Snelle alltid skulle slåss med den, som sist kommit till Wickens, då de voro ungefär af samma ålder och storlek. Massingberd och jag motsvarade någorlunda dessa bestämmelser. Sedermera skulle jag gifva supe; det var emot roglorna i skolan att göra det, men husets reglor fordrade att den nykomne gossen gaf något och jag hade erkännt mig vara i besittning af fem guldsovereigns, som hr Bates stuckit till mig innan han for. Det antyddes äfven att jag skulle använda en del af penningarne hos Figgis konditorn, ett ställe som visserligen var spärradt för Snelles pensionärer ; men Talbot jun. erbjöd sig att bryta blockaden med en sovereign i fickan och skaffa in varorna. Jag var förpligtad att gå in i cricketklubben — att bli medlem af de unga Sweatenhams bollklubb — att ro i kapp med Burley Tertins på floden, och dertill skulle jag slutligen examineras af Moody för att få bestämdt hvilken klass jag skulle komma in i. Alla dessa och många andra saker blefvo mig anförtrodda föregående afton då jag vände hem efter att ha sett min gode förmyndare, hr Bates, resa tillbaka. — Terry, hade han sagt, du är stor nog till att sköta dig sjelf. Jag behöfver ej bedja dig om att vara flitig. Du skall träffa på en hel mängd ynglingar, som ingenting göra men äfven på många som arbeta träget, och du skall