Göteborgsposten – 4 augusti 1868, sida 1

hästen af landtrace, riden af den mindre öfvade ryt taren. Hr Hinn gör visserligen icke så goda affärer här, att hans höga dagskostnad fullt betäckes, men han förlorar mindre, än han nu skulle göra på något annat ställe, och derföre har han beslutat förlänga sin vistelse här, och har gått i författning om att ute på Ladugårdsgärdet låta uppföra en stor hippodrom till allmänhetens förlustelse. Tvifvelaktigt är dock, om denna åtgärd blir guldförande. Hr Blanchs vackra kaf i Kungsträdgården har ännu flera besökande än förtärande gäster. Den vackra musiken ditlockar en mängd personer, som med stor belåtenhet slå sig ned i sofforna, sitta der länge och tåligt, men icke förtära ens en flaska sodavatten på två man hand. Sådana gäster äro alls icke favoriter hos hr B.; men hvad skall han göra? Gefle stads representant vid ett stort antal riksdagar, grosshandl. Pehr Murn, har nyligen afsagt sig befattningen som riksdagsman, och dermed afslutat sin politiska verksamhet. Det är icke årens tyngd som trycker på hans skuldror, icke heller behofvet att komma i lugn som motiverat hans afsägelse, utan egentligen beslutet att egna sina krafter åt ett stort industrielt företag i hans hemort, hvilket honom förutan sannolikt icke skulle komma till verkställighet. Att hr Muren varit en af borgareståndets och äfven en af Andra kammarens mest framstående ledamöter, kan icke förnekas. Han har alltid varit liberal i ordets vackraste bemärkelse. Inom den stora gruppen af ekonomiska frågor har han alltid varit en ifrig, energisk och konseqvent kämpe. Näringsfriheten har i honom alltid haft en varm försvarare; han har hyllat arbetets ära såsom en upplyst arbetare bör — ty det länder hr Murn till förtjonst att han sjelf, från en ringa sambhällsställning, i ordets sannaste bemärkelse Farbetat sig upp till ekonomiskt oboroende och stort anseende. Frihandlarehar han alltid varit och otaliga strider har han utkämpat för det fria varubytet redan då frihandelssystemets berättigande erkändes, fastän med vissa undantag, i det annars hberala borgareståndet. Det är ej så lätt att afgöra huru många mil jernvägar mindre vi nu skulle ega om hr Murn icke varit riksdagsman; visst är att han med den ihärdigaste energi, och med en fyndighet som sökt sin like, drifvit igenom jernvägsplaner, som då de först framkastats förefallit rent af omöjliga. Han har med hänsyn till landets förmåga att bära en betydlig skuld i och tör jernvägsbyggnader ådagalagt ett mod, som hans motståndare kallat öfvermod, och då dessa gripits af oro och kastat yxan i sjön, har han stått lika frimodig, lika trygg, viss om att framtiden skall gilla hvad samtiden velat förkasta. I ett öfver hela landet utsträckt jernvägsnät ser han vilkoret för och medlet till Sveriges ekonomiska och politiska utveckling, och ju förr detta nät blir fullbordadt, desto bättre. Det var klart att Murån, hyllande dessa åsigter, skulle tillvitas att vara angripen af 5jernvägsseber. Han underkastade sig villigt denna tillvitelse. En tid ifrade åtskilliga representanter för smalspåriga statsbanor. Hr Murn bekämpade dem, och numera har erfarenheten också bekräftat att dylika banor äro en anakronism. Då man anser att en ny körväg skall anläggas, sade hr Murön, hvem påyrkar väl numera att man ej skall göra den bredare än en vanlig sockenväg: I denna enkla fråga låg svaret på de smalspåriga banornas ändamålsenlighet såsom statsbanor. När vid en af ståndsriksdagarne på slutet af 50-talet man ville antyda de olika åsigterna om jernvägarnes dimensioner, så meddelade en här utkommande skämttidning följande: det berättas att hrr Murän och Lallerstedt beslutat utfärda inbjudning till aktieteckning för åstadkommande af en jernväg mellan solen och månen. Hr Hierta har lofvat taga en aktie, med vilkor att banan blir smalspårig. Vid de sista ståndsriksdagarne var Muren chefen för ett parti inom borgareståndet, hvilket parti genom hans styrka i intrigen och hans förmåga att sammanhålla det