Göteborgsposten – 4 augusti 1868, sida 1

temligen starka rodnad. Fru Snelle bar en mängd tunga guldkedjor och flera ringar. Hon såg på oss genom pincenez med guldbågar, hvilken gjorde hennes spetsiga näsa ännu smalare. Hon vinkade nedlåtande till hr Bates, att han skulle taga plats bredvid henne; men min värde förmyndare förklarade att det var alltför varmt och bad om förlåtelse för det han ej ville gå så nära elden. Fru Snelle anmärkte derefter med en gäll och iskall stämma: — Snelle är ej hemma för ögonblicket, men jag skall gifva befallning om att Brady blir mottagen och sådant der — ja, jag ser att hans namn är Brady — och sådant der — ert namn är ju Bates — Brady är ju från Irland, vi ha åtskilliga af dem — hvilka sjukdomar har Brady haft? På min förmyndares uppmaning uppgaf jag listan på mina sjukdomar, så vidt jag kunde erinra mig dem. — Nå det var ju förträffligt — han har haft messling och skarlakansfeber och sådant der — alltsammans är ju mycket bra. Hans böcker och sådant der skall Snelle sjelf taga omsorg om. Mrs Prince, min hushållerska, skall taga vård om hans kläder och sådant der — sjelf skall jag nog sörja för hans diet och sådant der. Nu är det väl bäst, Brady, att ni sjelf tar reda på ert rum; hvarochen skall kunna säga er hvar mrs Prince är; i annat fall kan ni ringa på klockan och fråga uppassaren. Hr Bates ansigte hade ett underligt uttryck då jag gick. Jag kom ut i förstugan utan att ha det ringaste begrepp om hvar mrs Prince var och stod just i begrepp att öppna dörren till hvardagsrummet för att ringa på klockan, då den bleke tjenaren visade sig i gången och utbrast: