Göteborgsposten – 4 augusti 1868, sida 1

sina skollärare så uselt att dessa lefva i en tryckande fattigdom, lämpligast skola förmås att sätta nämnda lärare på en högre diet. Om jag icke allt för mycket misstager mig blefvo dessa frågor icke vidrörda. Deremot visar sig att talträngdheten varit stor, och att de frågor som föredrogos blefvo behandlade med den mest utsträckta omständlighet, dock utan att man tilltrodde sig fatta några resolutioner, hvadan det för vederbörande torde blifva ytterst svårt, om ej omöjligt, att draga några positiva slutsatser, vägledande för framtida åtgärder. Att de norska och danska skollärarnes ekonomiska ställning måtte vara särdeles god, slutar jag till at den on ständigheten att så många af dem hvilka bevistat mötet i Örebro, utsträckt sin resa till vår hufvudstad, hvilket naturligtvis ådrager dem en ökad kostnad. Huru många af våra folkskolelärare ha väl råd att under hela deras lefnad företaga en dylik färd? Då publicistmötets egentliga förhandlingar icke torde hållas förr än om Måndag, och då jag föröfrigt ej har mig bekant huruvida de få omtalas i tryck, så är det klart att ni om dem tår sväfva i okunnighet. Det kan jag dock meddela, att för landsortspublicisterna gifves i afton en fin sexa på Hasselbacken — derom äro vi alla Stockholmspublicister fullkomligt ense. Uppriktigt sagdt, helst dväljes jag dock nu inom Slöjdföreningens lokal och i Humle gården, begge upplåtna för landtbruksmötet. Der råder lif, flit och arbetsamhet. Man häpnar öfver den rika tillförseln af utställningsartiklar. Med deras ordnande går det raskt undan; men ännu ser det mångenstädes ut som ett kaos. Den lokomobil som i Humlegården skall sätta ångplogen i gång, står ännu öfvertäckt; men sjelfva plogen är åskådlig, och är uppställd på den plan der arbetet skall utföras. Jag bäfvar dock för det vackra redskapet, ty fältet, en afbergad ängsplan, är af brist på tillräcklig fuktighet hårdt som en landsväg, och man vet ej om der icke påträffas stenar i gräsvallen. Med en del maskiner ha försök redan anställts i jurymännens närvaro. Inom flera sektioner hafva jurymännen redan börjat sitt granskningskall. I parentes sagdt är de! numera alldeles icke något angenämt uppdrag att vara juryman. Uppdraget är både ansvarsfullt och mödosamt. För de engelska maskinernas skötsel hafva utställarne hitsändt eget folk — präktiga karlar, som alls icke se hängfärdiga ut fastän de äro främlingar här. På bestämda tider taga de rast, begifva sig till ÅRotundan som äfven nu begagnas till restauration, hvilken hålles af mamma Lundström, en storväxt, handfast och godmodig dam, emanciperad just lagom. De slå sig ned, sex till antalet, omkring ett bord, de börja med en större kognak pr man, och inom kort expediera de två dussin halfbuteljer porter. Baierskt öl begagnas blott såsom afkylningsmedel. Mamma Lundström är förtjust i de hyggliga karlarne, som aldrig bråka, alltid betala kontant, ha god matlust och törst i proportion derefter. Men de slösa alls icke med tiden, den taga de väl i akt, och sina maskiner sköta de med all omsorg. Redan för ett par dagar sedan anlände nio stycken djur af ren korthornsrace, tillhöriga ryttmästaren Staöl v. Holstein på Heagård i Halland. Af dessa djur äro tre unga tjurar med ståtliga stamtaflor och sex kor. De äro alla utmärkta, men mest anslående(uttrycket begagnas annars blott i fråga om tal!) äro tvenne af korna, utomordentligt väl formade, superlativt feta, och så fullkomliga, att man ej kan underlåta göra den frågan: rär det möjligt att uppvisa något mera utmärkt i boskapsväg? Naturligtvis kan ej den frågan nöjaktigt besvaras förrän alla de öfriga notabiliteterna inträffa här. Men dessa kor lemna väl icke någon särdeles rik mjölkafkastning?, invänder man. Misstag! Den ena beräknas skola lemna 2,000 k:r under innevarande år, den andra har lemnat 1,529 k:r pr år, den tredje i ordningen (ej fullt 4 år