Göteborgsposten – 30 juli 1868, sida 1

2—— —-—— e-.— från alla håll, follastade med passagerare, och en oöfverskädlig file af vagnar af alla möjliga namn oc sasoner; alla så åkande som fotgängare styrde kursen till les pecheries-, der den nya hippodrom en var anlagd. De uppresta tribunerna började efter hand syllas med herrar och damer i eleganta toaletter, till och med några extravaganta syntes, såsom alltid vid dylika tillfällen. Amatörer och pariörer skyndade med beskästig min till Venceinte de påsage, der vägningen af hästar och jockejer försiggår, för att beräkna apparonserna. Lotteriegenterna voro i full verksambet att fresta den alltid efter vinst törstande menskligheten att pröfva lyckans gunst genom att halla en eller annan francs, en eller annan louis, allt efter råd och lägenhet, på den eller den hästen och dymedelst blifva direkt intresserad i coursen, Till och med en prydlig blomsterflicka, något som en väl organiserad jockey-klubb ej får underlåta att engagera, gjorde sin rund så väl på läktaren som mellan vagnarne med sina doftande buketter; man pratar, skrattar, skriker, gestikulerar och håller vad, och ändtligen ringer klockan till tecken att göra banan ren, första löpningen skall oga rum. Första dagen var uteslutande egnad åt Steeplechase, hvarföre på olika punkter af banan diverse slags hinder voro uppställda, här en häck af risqvistar, der en bred jordvall, längre bort ett vattenfyldt dike o. s. v. Detta senare utgjorde utan tvifvel den svåraste nöten att bita då, emedan det jemte den der framför varande häcken upptog en bredd af c:a 6 metres, hvilket gaf en Åblageur, som då säkert icke var någon veritabel sportman, anledning att yttra: ÅRamla de icke i der allesamman, då anser jag oss bestulna och då går jag och reklamerar mina pengar Mer och mindre lyckade witzar af dylika slag haglade för öfrigt hvart man vände sig, till tecken på att sinnesstämningen i allmänhet var mer än lifvad. Sportmen med de mest lysande namn hade antagit den gifna kallelsen att med sina race-djur, blandade eller oblandade, täfla om de utsatta priserna, af hvilka det högsta dock endast var 6,000 francs. Pring Murat, hertig Hamilton, grefvar, ba roner, markiser etc., voro inskrifna och de flesta personligen närvarande för att bevittna sina väntade triumfer — eller nederlag, En hel mängd förfall tyckas i allmänhet hafva egt rum, ty ehuru 9 å 10 hästar för hvarje kurs voro engagerade sprungo blott 4 eller 5. Distansen var 3,500, 4,000 och 5,000 metres. Nu, ahhh! — Alla halsar sträckas, snabbt som vinden susa hästar och jockejer förbi, man hinner med knapp nöd urskilja de senares färger, för att på programmerna göra sina annotationer i hvilken ordning de följa hvarandra. Om några ögonblick komma de tillbaka, reducerade till tre; der springer en häst ensam, visserligen fortsättande sin kurs utan jockey, men tager visligen sin väg bredvid bariererna istället för att hoppa öfver dem. Jockeyen — det är just prins Murats — ligger mycket riktigt i diket och kommer snart linkande tillbaka. Under tiden flyga ryttarne ohejdadt framåt, ytterligare några sekunders väntan ... der synas de åter vid krökningen, blott två återstå. Skrik, bravorop och applåder uppmuntra de täflande, som sjelfva med tillhjelp af sporrar och ridspöu mana på sina hästar till ytterligare ansträngningar, och der flyga de förbi målet, den ena var en knapp hästlängd framför den andra. Det är Nemrod, Capt. Mac Deyton, burra, fram till börsen att lyfta sin vinst och göra nya parier för nästa kurs. Folkmassan liknar under tiden mellan hvarje kurg ett brusande baf, från vagnarne smälla champagnekorkarne — champagnen är vid dessa tillfällen lika oumbärlig som kikare och tuber — och glädjen står högt i tak, oaktadt både solhetta och dammoln. De öfriga kurser solja hvarandra med en halftimmas uppehåll mellan hvarje, och för öfrigt på samma sätt och under samma omständigheter. Hästarne framkomma flåsande och söndersporrade, jockeyerna med en vrickad fot eller en arm i band, men sådana småsaker fäster man sig icke vid, det är blott de pittoreska sidorna af saken, det stora målet är likväl vunnet, som naturligtvis uteslutande är — hästafvelns förbättrande. Dagen derpå var courses au trot och kappkörning, och eburu nästan lika stor publik nu som dagen förut infunnit sig att taga täflingen i skärskådande tycktes man dock vara ense derom att de ej erbjödo fullt samma spännande intresse som steeplechasen. De vid kappkörningen begagnade åkdonen voro naturligtvis ytterst lätta och smidiga, och liknade nästan en kuskbock på tvenne hjul. Man finner att steget derifrän till Velocipederna, nutidens mest gouterade fortskaffningsmedel, ej är långt. Är lyckan god så få vi snart äfven en kapplöpning med sådana bär. Ett vad är neml. ingånget mellan engelska och franska velocipedister, och det lär vara bestämdt att afgöras i Havre på någon af dess boulevarder. Emellertid har Havre sålunda fått sin hippodram