Göteborgsposten – 30 juli 1868, sida 1

— Kanhända har ni rätt, Bates, men jag tillstår likväl att jag hyser en verklig fruktan för denna qvinna, med hvilken jag nu kämpat så många år i mörkret. Hon var fullkomligt i stånd till att låta göra honom något ondt för att derigenom hämna sig på mig. Det var denna min fruktan som föranledde mig att skicka honom i skola, ty der trodde jag att han skulle vara mindre utsatt för förföljelse. Ni kan föreställa er mina känslor, Bates, då jag mottog doktor Balls bref och erfor att han var ute på den der seglatsen. Det förekommer mig som om han ej vore säker när han är ur min åsyn, och jag är ständigt uppfylld af en obestämd fruktan för att något skall hända honom. Jag vill blott hoppas att Gud låter mig lefva så länge tills han är i stånd att skydda sig sjelf. — Ja, ja, doktor, jog tycker att han snart hunnit till den tidpunkten. Nu vill jag önska er godnatt; ni har gjort rätt i att säga honom allt; men hvad ni erfarit, min unge vän, bör ni helst behålla för er sjelf. Det tjenar ingenting till att hela verlden får veta det, ehuru jag, hvad den saken beträffar, tror att åtskilliga ha en slags misstanke angående Ross-shire-affären samt att det i alla händelser finnas många i Indien som ha temligen god reda på saken. Nå, man besvärar sig väl ej med att tänka mycket derpå. Det är cj gossens skull, och sådana saker glömmas snart. I morgon skola vi åter börja och se till hvad som kan göras; jag hoppas att vi nog på ett eller annat sätt skola kunna rangera sakerna åt er, min gamle vän.