Göteborgsposten – 29 juli 1868, sida 1

— Det vet jag ej riktigt; då Malcolm dog, fick mrs Fraser alla penningarne, och efter hennes död gjordes det en upptäckt att allt var afsatt till fördel för dottern, och efter henne skulle aflägsna slägtingar ha det med undantag af en betydlig summa, hvilken skulle tillfalla Malcolms vän, Desmond. — Miss Fraser skall bli en rik flicka, doktor, anmärkte herr Bates. Vore det ej för Mary Butlers skull, så skulle Desmond adoptera henne. Ifall sir Richard cj gifter sig, så får hon dock kanhända egendomen i stället för stackars Mary, och hvem kan sedan veta huru det kommer att gå, doktor? Hon kunde kanske bli förälskad i Terry, och på det sättet skulle ju Kilmoyle-egendomen komma tillbaka i den gamla slägtens händer. — Det är verkligen ett litet vackert luftslott, Bates; jag börjar tro att ni är större poet än lagkarl. Nej, jag har haft för mycket att göra med verkligheten, med en mycket sorglig verklighet, för att jag skulle låta insöfva mig i sköna framtidsdrömmar. — Åck, visste ni blott huru mörk min framtid nu förefaller mig, suckade jag, skulle ni ej tala så. Alla mina drömmar äro nu försvunna. Men det säger jag dig, farfar, jag ger mig ej ro förrän jag sett henne ansigte mot ansigte och förrän hon förklarat mig hvad som skett. — Sett henne! utbrast den gamle mannen nästan ond, sett henne och det efter hvad du hört! Ifall jag ej trott att det varit alldeles nödvändigt, så skulle jag ej ens nu ha bedt dig att högtidligt lofva mig att sky denna qvinna