Göteborgsposten – 29 juli 1868, sida 1

tidning för sin oförmåga och liknöjdhet att arrangera — puffen. Landtbruksmötets bestyrelse utvecklar emellertid en högst berömvärd energi och den tages äfven rikligen i anspråk. Utställningsföremål tillströmma vida öfver förväntan och alltjemt måste nya tillbyggnader göras, ty i det aldra längsta och öfver den bestämda tiden mottagas nya anmälningar. Dagligen ser man långa transporter med Lutställningsgods komma från bangårdarne och hamnarne, styrande kosan till Humlegården. Lif och rörelse herrskar der. Iutendenten Julin-Dannfelt är der den styrande mästaren, är outtröttlig, alltid lika vänlig och tillgänglig, vet råd för allt och för alla. Hittills har igen kommit så långt med sina utställningsartiklar som hr Keiller från Göteborg. Hans åkerbruksredskap väcka redan den största beundran för det utmärkta arbetet, och de skulle utan tvifvel ådraga sig stor uppmärksamhet äfven om de exponerades på en af Englands förnämsta redskapsutställningar. Då det först blet bekant att kappridningar skulle under mötet töretagas, ryckte man på axlarne här och sade: Bah! kappridningar öfverensstämma icke med det svenska solklynnet, och sannt är det, icke med Stockholmslynnet åtminstone. Också tror jag ej att mer än några få Stockholmare skola äfventyra en forcerad ridt. Söndagsryttarne utveckla visserligen ett beundransvärdt mod, men utan att derom sjelfva ha den ringaste aning. Men kappryttare äro de icke. Från andra trakter af landet torde nog sådana komma, och ju mera den stora allmänheten får smak för kappridningar, desto flera täflande skola infinna sig. Hr Uinns konstberidaresällskap uppträder dagligen för en ganska talrik publik, ofta för fulla hus; prestationerna äro utan tvifvel förträffliga och applåderas äfven med den mest beundransvärda ihärdighet. Men om man än måste häpna öfver den skicklighet, som både menniskorna och djuren utveckla — det är i flera fall icke lätt att afgöra antingen do förras eller de senares skicklighet är störst — så kan man ej aflägsna tanken på all den tortyr, som föregått denna skicklighet. Se Jenna barnskara som uppammas vid en sådan trupp. Men beskåda dem icke i cirkvs, der de framträda i galonerade och paljettbeströdda drägter, utan se dessa pysslingar i de taskiga hvardagsdrägterna. De äro i egentlig mening blott några få år barn, och för alla oskyldiga barnnöjen äro de likgiltiga. Deras största nöje är att äta och få hvila sig; den enda glädje som de känna är att bli afklappade på scenen. Det är en hård och sträng skola som de genomgå i ett yrke, hvilket gör själen obildad och hjertat förhärdadt. Men rent af vidriga äro de qvinliga sujetterna. Man spårar icke hos dem en skymt af qvinlighet. Deras stolthetligger uti att uppträda som amazoner. Deras ridt är alltid vildare än karlarnes, och det sätt hvarpå de behandla de arma djuren förråder ofta ilska, alltid grymhet. Misslyckas några af deras produktioner, så förvandlas de ögonblickligt till furier och deras vrede utbryter samtidigt mot föraren, den stallmästare som sköter den långa piskan, och mot det arma djuret, på hvars rygg produktionerna utföras. Ju mera den oqvinliga vildheten framträder, desto högljuddare applåderas de. Det är påtagligt, att i dessa applåder äfven ligger en hög grad af råhet, och märk väl, samma herrar som spränga sina glachandskar af lutter förtjusning öfver miss Skuttseller fröken Hopps lysande prof på Åqvinnans emancipation skritva eller tala så hjertans vackert om qvinnans sanna styrka. Den allmänna opinionens påtryckning har nödgat regeringen att begränsa tillverkningen uf nitroglycerin och dynamit. Erfarenheten har, tyvärr, visat att man ännu känner litet eller intet rörande nitroglycerinens egenskaper och egendomligheter. Kunskapen derom förvärfvas långsamt och med uppoffringen af mänga menniskolif. Efter den första förfärliga explosionen, som inträffade vid Vintervi—— kp—QH6 q Amä— —