Göteborgsposten – 28 juli 1868, sida 1

Jag tänker deremot allvarsamt på att jag alls icke borde ha begifvit mig på denna resa. Ni vet att mitt giftermål var mycket olyckligt för mig. Jag kunde ha gjort de allrabästa partier; men jag älskade er son och tog honom derför. Då jag var ung och oerfaren, kunde det ej falla mig in, att han skulle fria till mig utan att vara i stånd till att hålla ett ordentligt hus. Det visade sig utt han var helt fattig och ni kan ej föreställa er hvad jag lidit! På sista tiden började han till på köpet att dricka och grälade alltid så förskräckligt att jag blef rent af olycklig. Dertill var jag alltid rädd för att tala till någon, af fruktan för att han skulle börja gräl med honom. Ni kan finna att jag omtalar allt för er rent ut, ehuru jag ofta sett era bistra bref, när han endast bad om penningar som voro alldeles nödvändiga. Min son Terence är en liten vacker gosse, men han är så förskräckligt skrikig, och ehuru jag slagit honom rätt mycket, har han dock blott blifvit värre. Jag måste hålla mig på afstånd ifrån honom för att ej mina nerver skola lida. Och nu, käre doktor Brady, kommer det som jag egentligen ville säga: jag är säker om att jag alls icke skall tycka om Irland eller England. Min helsa har redan lidit mycket och jag är ej stark. Derföre har jag tänkt att ni hellre skulle gifva mig till exempel 600 rupier i månaden och taga min käre lille son till er samt uppfostra honom, tills han blir fullväxt. Jag skall under tiden stanna någonstädes i Indien. Jag har många vänner der, och kapten Fraser, som kommer till Madras, säger att han mycket lätt kan introducera mig hos sina vänner och flera andra hyggliga menniskor i