Göteborgsposten – 24 juli 1868, sida 1

WA LEeW— ——— nom hvilken de skola ännu en gång spela en vigtig roll i civilisationens historia. Men detta nöjo är likväl något blandadt, ty visserligen är det mycket, som lofvar godt för framtiden här i Sverige, men faktiskt måste dock erkännas, att vi i afseende på folkundervisningens art ännu stå efter brödrafolken. Han säger : Trycket utifrån har hos oss icke varit så starkt. Deraf en sjelfbehaglig säkerhet, som visserligen störes af ekonomisk oro och af fruktan för österifrån botande faror, men som dock låter den folkliga anden mest lefva på gångna tiders traditionela förvärs. Deraf en folkskola, som inskränker sin verksamhet till de öfningar i katekes samt i läsning, skrifniog och räkning, hvilka äro allmänna i alla länders skolor utan egentligt afseende på det för hvarje särskildt folk egendomliga. Fosterlandets historia läses väl; men lärdomen består mest i inhemtandet af årtal och namn och väcker sålunda icke den nationala hänförelsen och sjelfkänslan. Den fosterländska sången och sagan komma der icke till lif. Allt blir statsdressyr, förståndig, beräknad, lagbestämd, afmätt och tom; men icke lefvande, icke lifvande. Folklärarnes lif är ett tryckt, sorgbundet, trälsamt lif. Fosterlandskänslan bryter ej fram i glad hänförelse, kristenadomen icke heller. Lärare som barn, alla lefva och lära de enligt reglementea. Folkskolans lif är rekrytexercis; dessreligionsöfning tjenstpligtig conventikel; den högre skolans rörelse är examensjägtande. Det behötves en ny anda, lefvande folklig anda i vår allmänna undervisning, om den skall kunna blifva nationelt uppfostrande. En liten tryckningskulle göra oss godt. Men, i hvad fall som helst, låtom oss lyssna till I fvet å andra sidan sundet och fjellen och i samkänsla dermed hålla det gamla norden upprätt i den glada sjelfkänsla, som ät grundkraften i alla folks lif. Efter en uppsats af C. Rosenberg om Nordens gudasaga innehåller häftet derpå under rubriken: Om Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförbållanden, en redogörelse för hr C. F. Werns vid riksdagen väckta vigtiga Motion om utfärdande at en törordning, angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden, i hvilken en klar och åskådlig framställning göres af de olika lagar för utbytet mellan de båda brödraländerna, som stiftats sedan deras förening. På grund af det angrepp mot pressen, som grefve Erik Sparre gjorde under förhandlingen ang. denna motion, trädde densamma alldeles i bakgrunden, hvarför red. af Nordisk Tidskrift gjort allmänheten en vigtig tjenst med att redogöra tör motionen. På grund af det närmare förhållande, hvari Sverige och Norge komma till hvarandra genom allt flera nya förbindelseleders anläggande, måste ändring vidtagas i de absurda lagbestämmelser, genom hvilka man ordnat våra ömsesidiga samfärdselförhållanden. Årendet kan ej längre uppskjutas och kommer enligt all sannolikhet att å nästa riksdag och storthing i förening med frägan om revision af föreningsakten spela en betydande roll. lättet innehåller vidare: Anmälningar, Hvarjehanda och Genmäle. Af Dansk Maanedsskrift, utgifven af d:r M. G. G. Steenstrup, har Junihäftet ingått, innchållande: Forts. af Joh. Forchhammers artikelserie: Christian Carl August, Prinds af Augustenborg, tredje afdelningen omfattande tiden från d. 18 Juli 1809 till freden i Norden (Förf. erinrar häri om prinsens stora skandinaviska program, hvilket numera icke är ens, utan tusendens: Sverige synes mig af Försynen bestämdt att vara den skandinavi ska tankens utgångspunkt. Härifrån skall den nationala enhet utgå, som skall sammanhålla Nordens krafter; men det sker icke, förrän regeringarne inse, huru mycket splittringen mellan dessa riken nedsätter deras och folkens anseende — och gör Nordens betydelse till så godt som ingen. Det synes mig så lätt för dessa stater att komma till ett riktigt inbördes förhållande till hvarandra. Samma språk och intressen, samma klimat och karak