Göteborgsposten – 23 juli 1868, sida 2

flckorna och hufvudet nedlutadt som vanligt. Jack Window stod och såg efter honom, medan jag frågade Vincent, den gamle portvakten, efter farfars befinnande. Han sade mig att den sjuke ännu var mycket dalig. — Och sir Richard med familj har alltså rost, Vincent? — Ja, naturligtvis, han far ju alltid omkring. Mrs Whipple, hushållerskan, förestår nu det hela; hon är inne hos den gamle herrn i detta ögonblick. — Godt, säg att jag kommer tillbaka i afton. — Det nämndes att ni skulle bo här så snart er farfar blefve bättre. Det var miss Mary som hittade på det; men sir Richard reste så hastigt att han alls icke fick tid att tänka på det. Då jag gick tillbaka till skolan med Jack Window, sade han: — Hvem var den gossen du talade med, Terry? — Det var en skolkamrat, Maurice Prerdergast, son af en landtjunkare i närheten af Lough-na-Carra, — Jag vet ej hvarföre, Terry, men jag tycker ej om honom. Jag tycker ej om unga personer som ha utseende af att vara så beräknande och försigtiga. Han är vacker, men det ligger ej något godt under dessa djupa, svarta ögon och dessa tunna läppar. Men jag måste tänka på att gå härifrån. Kom ihåg att jag alltid med stort intresse skall följa dig, och — tillade han efter en paus — du skall för öfrigt ej tänka för mycket på hvad jag sade dig om din skolkamrat, Prendergast, ty det kan lätt hända att jag misstager mig. (Forts.)