Göteborgsposten – 23 juli 1868, sida 2

tyska eller welfiska broschyrer, af hvilka en ny åter utkommit. Hvad nu den sydtyska militärkomitöen beträffar, så har den förut visserligen varit omtalad, men nu ser den vt för att vara ett så godt som fullbordadt faktum. Baiern skall föra ordet i denna komitå, men utan att fordra det den skall sammanträda i Mänchen; den baierska regeringen har tvärtom tillkännagifvit att komiteen lika gerna skulle kunna samlas i Ulm eller Närnberg. Kabinettet i Minchen har vidare afsagt sig hvarje tanke på supremati öfver sina förbundsvänner Wirtemberg och Baden. Det synes som om det från Badens sida gjorts försök, att äfven få en preussisk medlem in i komitåen, men deremot hade de båda länderna gjort invändningar, såsom det hette, för att icke gifva utlandet (Frankrike) anledning till motstånd. Det är furst Hohenlohe, som i en depesch af d. 9:de April först föreslagit komitken. Han har nyligen gjort en resa till Stuttgart och Carlsruhe, under hvilken han genom sin personliga närvaro påskyndat ratifikationen af de träffade öfverenskommelserna angående fästningsväsendet och tillika vunnit gynnsamma utsigter för en öfverenskommelse mellan de 3 sydtyska makterna för bildande af en militärkomitk. Den officiösa Corresp. Hoffman, som utkommer i Minchen, omtalar ratifikationen af den baiersk-wiärtembergska traktaten angående Ulm som ett bevis på det vänskapliga förhållandet emellan de tvenne sydtyska konungarikena och som en borgen för att regeringarne skola veta att bringa Sydtysklands välberättigade sjelfständigheti öfverensstämmelso med de allmänna nationala intressena. Hvad åter angår den sydtyska eller, såsom den äfven Kallas, den welfiska broschyren är denna icke just heller egnad att sätta Preussen i godt humör. Den är författad af professor Onno Klop, hvilken redan åren 1860 och 1862 väckte uppseende genom sitt uppträdande emot de preussiska historieskrifvarnes sätt att tillmäta sig äran för allt hvari de deltagit, och specielt af Napoleons besegrande, samt dessutom emot deras loftal öfver Fredrik den andre. Prof. Klops bok börjar med frågan: Hvem är Tysklands egentlige arffiende? och besvarar frågan med orden: Preussen är Tysklands arffiende. Som ett af de mest karakteristiska ställen i boken meddelar Nordd. Allg. Zeit. följande påståenden: Ett krig mot Preussen är blott ett försvarskrig, ty gentemot Hohenzollrarnes eröfrande militärmakt kan ett krig aldrig blifva annat en defensivt, liksom menniskans strid med ett rofdjur. Då Frankrike upptager en sådan strid, skall det sinna anhängare och förbundna bland alla tyskar, som i likhet med oss i IIOhenzollrarnes regeringssystem se det sanna Tysklands rätte arfflende. Frankrike och vi ha ett gemensamt intresse att se Preussen kastadt tillbaka öster om Elben. Blott den franska nationen är i stånd att uppträda som försvarare af rätt och rättfärdighet på jorden, först för sig sjelf och sedan äfven för andra nationer. Vi glömde att bland de fantomer, som oroa Preussen under dess dvala medan det söker smälta hvad det redan slukat, äfven omnämna ryktena om en allians mellan Frankrike, Holland och Belgien. Nene Preuss. Zeit. innehöll nyligen en hättig artikel mot Indåp. Belge derför att detta blad, som eljest är ytterst vänskapligt sinnadt mot Tyskland, på visst sätt förordat en dylik allians eller åtminstone skänkt berättelsen derom tilltro och icke upplyst sina läsare om, huru skadligt och farligt ett dylikt förbund måste blifva för ett land likt Belgien, hvilket enligt traktater var förpligtadt att iakttaga den strängaste neutralitet. N. Pr. Zeit. ville icke bestrida Belgiens och Hollands rätt att afsluta traktater, men menade, att sådana omöjligen kunde afslutas med Frankrike, då dessa länders materiella intressen vore alltför olika. (De tyska nationala bladen betrakta det gerna som en gifven sak, att Holland och Belgien böra sluta sig till Preussen). Märpå har Indåp. Belge i dessa dagar svarat, att det med sina anmärkningar om alliansförhandlingen med Frankrike icke afsett annat än att leda den belgiska regeringens uppmärksamhet på de ifrågavarande ryktena och gifva densamma tilltälle att dementera dem. Detta hade nu skett; den officiösa organen ÅEcho du Parlament, och ÅIndep. Belge anse sig således fullkomligt ha uppnått sin afsigt. Köln. Zeit. tycker emellertid att Indp. Belges hållning i denna sak är något mystisk. — — —-—— unus—— eve