Göteborgsposten – 22 juli 1868, sida 1

Det var naturligt, att då jag vågade påstå, att hr Key af allmänna medel lätit godtgöra sig för två hemfärdsräkningar, under det att han rätteligen endast bordt erhålla liqvid för en af dem, så skulle hr Key blifva svårliga förtörnad på mig; men det hade jag också beredt mig på. Hr K. har såsom representant riktigt lagt an på att intaga en hög och framstående ställning; har alltid visat sig mycket sträng mot dem som stått honom i vägen och städse fordrat att erkännas såsom ofelbar, med ett ord sagdt, han vill gälla som en ridddare sans peur et sans reproche. Under sådana förhållanden var det ytterst harmligt, när Åen viss Göran vågade uppträda emot hr K., och dertill med så stränga anmärkningar, ja, hvad nästan ändå värre var, ställa honom i jemnbredd med en hel skock obskura representanter, hvilka först efter riksdagen blefvo ryktbara, fastän på ett alldeles rasande sätt. I det genmäle, som hr Key afgifvit, har han alis icke knusslat på sitt stora upplag af starka fraser — det har för öfrigt samma egenskap som galten i Wallhall — och han har så mycket mera obesväradt kunnat gå på, som han förstod sig på rätta sättet att så styra till, att ett svar från mig på hans genmäle icke skulle få plats i Dagl. Allehanda, hvarigenom han beredde sig den stora fördelen, att hos den tidningens lär sare ha sista ordet. Både såsom talare och skriftställare lis. vas hr K. af en brinnande åtrå att bli ansedd lt a djupsinnig, och han begagnar derföre likt och olikt en mängd storslagna fraser, sällan korrekta, som stå till hans förfogande. Hans genmäle är derpå ett lika rikhaltigt spm roligt profstycke. Huan börjar sitt genmäle med ett alldeles opåkalladt sorgeqväde öfver det omilda sätt, hvarpå — landtmannapartiet blifvit Denna erfarenhet är nu gjord. En viss hr Görans mer och mer närgångna publicistiska taskspelarkonstor snudda numera alldeles invid beder och ära. Hans försätliga svar i Dagligt Allehanda för en 1 dennes till mig ger bland annat vid hand, att det icke är saken, utan personerna, icke ett uttryck or rättskänsla, utan en politisk förföljelse det egentligen är fråga om. Man hoppas, att af de gjorda skyllningarna åtminstone något skall klibba vid och läcka ned. I Då jag emellertid icke vågar hysa anspråk, att in ringa person eller något mitt enskilda handlingssätt kan intressera allmänheten, skulle jag icke heller vidaro inlåtit mig i svaromål, om jag ej varit öfvertygad, att många med mig hålla före, att ingen folkrepresentant, huru obetydlig han än må vara, så länge han har äran utöfva sitt förtroendeuppdrag, kan låta dessa beskyllningar passera ovederlagda. Den anonyme angriparens beteende skall också framstå, hoppas jag, fullt tydligt genom att följa spåren af krumbugterna. Alltså till dessa, steg för steg! 57 den första artikeln, om reseräkningarna, yttrar han om mig: Hr E. Key, som likaledes bor på 2 mils afstånd från Westervik, debiterade för enkel hyttplats till Norrköping 7 rdr 50 öre och derifrån för 12 mil QO 36 rår eller tillhopa 43 rår 50 öre, i tället för 21 rdrX, — Han aktar sig att direkt beåkylla mig för att ha rest en annan väg än den jag bppgifvit; detta hade varit riskabelt och kunnat råka i kollision med tryckfrihetslagen. Yttrandet är derför artistiskt formuleradt, så att det i alla fall skulle se ut, som om jag gjort mig skyldig till det klandrade. Han har vidare påstått, att jag beräknat arvode på en gång båda i komitå och såsom riksdagsman. I mitt svar vederlade jag äfven detta och visade, att jag icke beräknat arvode under riksdagen för mera än de få sammanträdesdagarne. När nu allt detta är utredt, hvad gör då hr Göran? i Jo, ban medger lätt och lösligt hvad han icke längre kan förneka, nemligen att de föregående beskyllningarna varit osanna, men kastar sig i stället bums in på en tredje och splitterny, den att jag skulle hafva godtgjort mig för hemresan dubbelt, på en gång som riksdagsman och komitledamot, och lemnar ett nytt bevis på huru mun af en half sanning kan tillekapa en hel osanning genom appreteringssättet, Äfven här står jag på det rena. Såsom komitåledamot var jag berättigad till ersättning för bortoch hemresa. Dessa skulle beräknas efter annan grund än för riksdagsmän, och deraf härflöt först och främst skilnaden i beloppen för de båda reseråkningarna. Dernäst har jag icke, såsom hr Göran påstär, beräknat dessa för en och samma resa, utan för hvar sin, företagen på olika tider och på uppgifvet sätt, samt föranledda, den ena af komitEn, den andra af riksdagen. Räkningen för den förra skrefs och inlemnades i december, för den senare i maj, men detta har hr G. noga undvikit att nämna, Han säger — — —!——— — f till Indien. Men då jag anförtro