Göteborgsposten – 22 juli 1868, sida 1

Doktor Bradyv). Af W. H. Russell. Tre långa dagar och nätter länsade Merlin undan för stormen och tre eller fyra mil framför oss kunde vi se fienden, som Tiller kallade skonerten. Under hela tiden höll jag mig i min kajuta och i den lilla salongen, hvarifrån jag kunde höra sjöarne slå öfver däcket, vinden tjuta och timret knaka i fartyget. Jag hade en aning om att vi voro i fara, ty jag såg Merry, vår steward gråta, bedja och dricka en hel mängd rom och vatten. Window förklarade att det var det hårdaste väder han någonsin varit ute i och tillade, att det erfordrades sådana skutor som Merlin och den fördömda yankeeskonerten för att hålla ut i en sådan storm. — Och hvar är hon nu? frågade jag. — Hon är, min själ, nästan vid sidan af oss; men du får ej gå upp på däck ännu; det finnes ingen deruppe, utom det folk vi oundgängligen behöfva. Den tredje dagen blef vädret bättre, skonerten bredde åter ut sina segel och jagten börjades ånyo. Den ena dagen förgick efter den andra, och den tanken började spöka i mitt hufvud, att vi på ett eller annat sätt skulle komma 7) Forts. fr. N:o 166.