Göteborgsposten – 17 juli 1868, sida 1

20 1f0 DORTIKTCRLENLNI. 1868. — — srestad att taga dem för fruntimmer om ej den starka skäggbottnen motsatte sig ett sådant antagande. Picadorerna, som ogonskenligen innehafva en underordnad rang, bära enklare kostymer, gula sämskskinnsbyxor och grå filthattar med enorma brätten, ungefär som Auvergnaterna, vattenbärarne i Paris. De äro beväpnade med långa trålansar, slutande med jernspetsar. Hästarne hasfve vu hvit bindel för ena ögat. Stigbyglarne äro tunga, breda och oformliga som på gamla medoltidsruseningar. Efter att med en äkta sydländsk, liflig gestikulation hafva komplimenterat publiken, isynnerhet i fondlogen, der auktoriteterna med sina damer hafva sin plats, kastas de eleganta kapporna upp på raderna och toreadorerna förse sig i stället med röda och bruna tygstycken, manlillas, o h placera sig på olika punkter af arenan. En ny trumpetfanfar ljuder. Ett par andra dörrar slås upp och fnysande och uppjagande ett molm af dam omkring sig inrusar en liten, men undersätsig och kraftig tjur, som, likasom åsnan mellan hötapparue, stannar i valet och qvalet, utan att veta mot hvilken han först skall vända sin vrede. Ändarne af hornen äro försedda med mjuka bollar. För att muntra upp honom går en banderillero fram och svänger sitt tygstycke framför ögonen på honom, och han deciderar sig att förfölja den närgångne, som i blinken, åtföljd af alla kamraterna, är öfver barrieren på andra sidan. Efter att på försök hafva gifvit den förargliga brädväggen, som skiljer honom från föremålet för hans vrede, en puff med hornen, vänder han sig om, får sigte på en af hästarne, springer fram och ger honom några stötar i bringan, som dock, tack vare de mjuka bollarne, ej äro af någon farlig natur. I utbyte får han af picadoren en lansstöt, som rispar upp buden, hvilken snart blodfärgas. Smärtan ökar vreden och han vänder sig nu mot ryttaren, som han söker kasta ur sadeln, hvarföre han med ganska klok beräkning sätter hornen under den stora stigbygeln och försöker välta af sin fiende, som dock befrias ur sin kritiska belägenhet af några banderilleros, hvilka, flaxande med sina tygstycken, draga tjurens uppmärksamhet till sig, för att, förföljda, åter försvinna bakom den skyddande barrieren. Sedan den vilda jagten sålunda kommit i gång, försvinna picadorerna från scenen och toreadorerna fortsätta ensamma striden, som nu består i att på djurets hals och rygg inköra ett slags pilar, försedda med hullingar, att i pannan mellan hornen placera pappersrosetter, som naturligtvis också sättas fast medelst hvassa spetsar, som tränga djupt i köttet. För att öka grymheten äro en del af de omnämnde pilarne försedda med fyrverkerisatser, hvilka sveda och bränna det arma djuret, som, fnysande af smärta och vrede, gör de mest förtviflade språng, till publikens synnerliga förtjusning, Sedan el prima espada slutligen placerat en pil, som skall föreställa dödshugget, öppnas åter dörrarne, tjuren lockas åt dehållet, och begagnande sig af den funna öppningen, springer han ut, och har sålunda slutat sin roll för dagen. Efter några minuters paus ljuder åter den smattrande signalen, de begge gravitetiske picadorerna inkomma för att intaga sina platser och tjuren n:o 2 släppes in på scenen, der samma lekar börja om igen med de få variationer, som endast tjurens större eller ; mindre grad af vrede kan framkalla. Då djuren, som snart tyckas inse att de med sina bollar på hornen ej kunna uträtta något samt att de för öfrigt ej kunna komma åt sina plågoandar, hvilka alltid söka skydd bakom planket, ej visa någon lust att fortsätta en strid, den de förmodligen anse under sin värdighet, försvinner också hela intresset af representationen. Detta inträffade med de flesta djuren, af hvilka ett par ställde sig att helt lugnt : betrakta publiken, som, vare cet för öfrigt sagdt wil: i allt annat än deras heder, ideligen ropade på påtards, svärmare; en annan hoppade ständigt öfver barrieren i och promenerade i korridoren irån hvilken han endast med störs:a möda kunde lockas ut. De tycktes ö nästan endast genom ett upprepadt sargande kunna i bringas ur jemnvigten, för att gifva prof på en för i några ögonblick uppblossande vrede. i Då å andra sidan artisternas största skickligi LI I i het tyckes bestå i att hoppa öfver barrieren för att sätta sig i säkerhet, samt att medan en drager djurets uppmärksamhet åt motsatt håll en annan passar på att haka fast några metkrokar, så blef hela tillställningen temligen platt och enformig. Ett enda djerst språng utfördes med tillhjelp af en lans öfver djurets hufvud. Opinionsyttringarne voro temligen delade. Medan jag hörde många helt högt förklara att det var ingenting och att de aldrig skulle sätta sin fot dit mera, lyckades motpartiet få både applåder och inropningar i gång. Sedan nu tidningarne förklarat att let var en immense succäks, hvilket icke hindrat direktören att redan andra gången nedsätta priserna med femtio procent; sedan Åandra uppbådet visat sig bestå if mera vildsinta subjekter, båda picadorerna blifvit kastade ar sadeln, åtskilliga plankor losbräckta genom några väldiga hornstötar, för hvilka sjelfva Jerishos murar kunnat ramla; sedan en af bestarne efter