Göteborgsposten – 16 juli 1868, sida 1

lade han foten i sängen, tog sitt ljus och betraktade oss långsamt, den ene efter den andre. — 8e, sådant kommer af olydnad, det är resultatet af strid och oenighet, sade han slutligen; om ni varit vilda djur, kunde ni ej ha behandlat hvarandra värre; men de vilda djuren ha ingen som kan leda dem, det ha ni; de ha ingen som kan straffa dem, men det skall jag visa er att ni ha. Herr Cuffe, tillade han, ni skall ha den godheten att bli här i rummet i natt. Ni kan sofva i en af de tomma sängarne. Läkaren skall i morgon bittida se till Grierson. Efter att ha yttrat detta aflägsnade han sig. Jag kände en betydlig lättnad då han gått, och dock önskade jag att han sagt något till mig. Då han såg skarpt på mig, afspeglade sig ett så kallt missnöje i hans öga, att detta förekom mig värre än ord.. Det var obehagligt att bli betraktad med ett så öfverlägset förakt och då jag såg mig sjelf i spegeln och vände mig mot Maurice som gått till sängs, föll det mig in att vårt första möte med doktor Ball just ej var af den natur att det skulle gifva honom den gynnsammaste föreställning om oss. Mina ögon voro uppsvullnade och värkte, mina kinder sågo likadana ut och mina läppar liknade en negers. Maurice var ej mycket bättre. Cole och Grierson buro liknande spår af striden och herr Cuffe, som gick rundt omkring i rummet med ljuset, hade till en del rätt i den anmärkningen Fatt våra egna mödrar ej skulle känna igen oss, ehuru han blott föga anade huru sannt det var med hänseende till mig. Doktor Ball började sin karrier som en temligen glad