Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 1

vande af köld och hungriga i en stor och otreflig förstuga, försedd med fyra gamla stolar med läderöfverdrag samt ett trångbröstadt, ehuru likväl något högröstadt ur som pickade. Karlen hade lagt våra saker ifrån sig, och då hr Cuffe, som noga betraktat dessa och oss sjelfva, hunnit tillsluta och låsa dörren sade han: — Nå, hvem är nu Brady och hvem är Prendergast? — Godt; nå nu tager hvar och en sina saker — hvad ni skola begagna för natten — och så skall jag visa er vägen. Men ingen kommers få ni göra — höra ni det! Utan att dröja ett ögonblick började derefter hr Cuffes hälar, som stucko fram öfver kanten af ett par nedtrampade tofflor, att hastigt röra sig framåt i riktning mot en aflägsen trappa och det försvinnande skenet från hans ljus sade oss att vi måste skynda oss såframt vi ej ville bli efter i mörkret. Maurice och jag togo hvar sin nattsäck och skyndade öfver det med vaxduk belagda golfvet, då hr Cuffe vände sig om på trappan och hväste: — Tyst dernere! Det är ett förskräckligt buller ni föra! Ni få draga af era stöflor, annars väcka ni hela huset. Maurice och jag gjorde som han befallde; vi voro frusna, hungriga, trötta — och lydiga. Herr Cuffe fortsatte sin gång — en trappa — en afsats under ett hvalf — en korridor med skinande dörrar, från hvilka ljuset kastades tillbaka på bistra porträtter på väggarne, som försvunno i ett oändligt mörker, och så ett golf belagdt med mattor.