Göteborgsposten – 14 juli 1868, sida 2

— Är det ej en vämjelig gammal man? Och så säger konduktören att han dödat flera menniskor. — Hade jag varit större, Terry, så skulle jag ha kastat något i hufvudet på honom för hans oförskämdhet. Jag tycker hvad han skulle ha blifvit förvånad, om jag slängt en tallrik i ansigtet på honom, Den förnöjelse vi hade af att föreställa oss verkan af denna bedrift, försvann då öfvers:en visade sig i dörren tillikamed värden, som höll ett ljus framför honom, och en karl som bar en lykta. Det hade nemligen nu blifvit mörkt. — Stilla der! Hvarför f-n håller du ej ljuset stilla! Tag dig till vara! Så sannt jag heter Finucane skall jag sörja för att du får ditt afsked! Efter att flera gånger ha vacklat och raglat fram och tillbaka, uppnådde den fruktansvärde middagsgästen vagnsdörren, och tack vare ett raskt tag uf Mluskey kom han åter in i vagnen. Efter några timmars åkning, hvarunder vi insvepta i våra öfverrockar föllo i sömn på våra säten, vid hvilka MCluskey spännt oss fast med en rem, vaknade jag slutligen af att se ett ljus, under det en hand ruskade i mig. — Nu äro vi i Dublin; doktor Balls karl väntar på er.